En fantastisk majlördag!

Vilken fantastisk ledighet detta är! Vattnet börjar gå mot sommargrader och idag hade vi 19  i Borasjön! Vi har bott här nere nu i dryga veckan och det är en lisa för själen.

Igår promenerade vi till L och G som har sin stuga vid Sockenstugan. Det tar ca 20 minuter. Som vanligt har vi mycket att prata om och klockan blir närmare 24:00 innan vi går hemåt i en allt ljusare natt.

På  förmiddagen idag kom vår lilla nattgäst hjärteskrutten med sin mamma och Bossehunden. Vi gick till allmänningen för att bada men si det ville inte den unge mannen, inte heller gå på gräset. Men nån som ville bada och leta pinnar var Bobolito. Så till milda grad att han till och med dök efter dem!

Bada blev det dock men då i den svarta plastlådan som fick vara stand in för barnpoolen som sprungit läck, och många bad blev det. Lite barnrprogram innan mat och sängdags avslutade hjärtats dag hos oss och nu snarkar både hjärteskrutten och T ikapp därinne i sängen. Jag har lite svårt att sova och tog tillfället i akt att memorera dagen. Tiden går så fort och nu pratar ha så mycket, oj, nämen (mämen) bada, hem, åka, båt, bok, Bosse, Mommoj, Tos (Tomas), Tööjää (det vet vi vad han menar med men med inte hur han fått ihop det) = klara färdiga kör! Härmar allt man säger och vihar fått oss så många härliga skratt idag!

Vi tog en promenad till Sockenstugan för glass och dricka, men glass var nått konstigt, kallt tyckte Leevi. Artig som han är så sa han Heej och vinkade till alla vi mötte där, glad i hågen!

Det har varit en fantastisk dag och nu ska jag gå och sova för att vakna med mina två hjärtan!

Puss i den vackra majnatten!




Planer för framtiden

1 månad idag är det sedan pappa äntligen fick frid, älskad och saknad men han är där han ville vara. Vi har landat och livet går vidare.

Planer för framtiden kan äntligen ta vid och nu händer det många saker det närmaste året! Jag konstaterar att jag aldrig planerat mitt liv så mycket utan mer tagit det som det kommer.
Men nu känns det extra roligt!

Idag borrar vi efter vatten vid sommarstugan och har vi tur så har vi det kopplat till midsommar!
Det innebär att vi inte behöver släpa vatten hemifrån och att vi kan fylla barnpoolen med friskt och rent vatten i sommar!

Vi har ritat på tillbyggnaden av stugan och nu ska bygget sättas i verket med bygglov, avloppsgrävning, gräva bort stenhögen framför huset och mycket, mycket mera!

Just nu städar vi upp huset på gatan "hemma i stan" då det ska värderas. Sonen, hans sambo med T ska flytta in så snart allt är klart och vi skiftar boende med varandra. Renoveringen kommer att ta fart och det ska bli spännande att se hur det blir. Mitt hem som varit min borg i 31 år får en ny familj att vara trygghet för, förhoppningsvis i många år framöver. Sonens Lilla N ska komma till oss i juli, och det blir en liten familjemedlem till att älska. Små fötter springer återigen i trapporna och runt, runt genom hall, kök och vardagsrum, ut på den frodiga gräsmattan på baksidan. Lekrummet får nytt liv!

T och jag flyttar in i en modern tre och halvrummare, med härligt badrum/tvättstuga, nytt kök och ljusa rum! Så småningom växer bygget vid sommarstugan och vi får ta nya beslut om vår framtid.

Imorgon är det tisdag och dags för Mommo & Leevi tid! Påfyllning i kärlekskontot!

Livslusten återkommer med full kraft och nu är det dags att planera och det är verkligen halva nöjet!
Jag har det så oförskämt bra!

Puss i den kalla majdagen!







Jag är stolt över att vara din dotter!

En vecka har gått och nu har du äntligen fått ro. Vi har pratat och sagt allt vi ville säga till varandra och det dagar vi fick tillsammans denna vecka har präglats av att du ska gå vidare till något du längtat så efter, men också av lite galghumor och den busiga glimten i ögat hos dig. Även om du bara kunde väsa fram enstaka ord så har jag förstått dig!

- Jag känner mig så hemma med dig, sa du till mig under gårdagen innan du fick ont av nysoppan du drack en stor girig klunk av. Morfinet du fick gjorde dig lugn och sömning. Jag vände hemåt när du somnat gott med en lätt snarkning. Vid 16.00 när jag ringde var allt lugnt och du hade fått mer morfin.

Kl 21:03 ringde sjukskötare Åsa och sa att du hade 40 graders feber men allt var lugnt.
En timme senare avled du utan att ha vaknat upp igen.

Idag 16 april 2017 tog vi avsked, men det hade du och jag redan gjort igår, det vet du och jag.

Sov gott, du har för alltid en plats i mitt hjärta!

Jag är så stolt över att vara Din dotter!

Puss i en kall men ändå solig aprildag!

Ich bin zufrieden

Helgen har vi spenderat i stugan från fredag o och vi stannar till måndag morgon.

Det har varit en märklig vecka, ett  avslut i ett ovanligt läge på jobbet, de oerhört tragiska som hände vårt land och idag fick jag samtalet jag väntat på men ändå innerst inne inte vill ha.
Pappas tillstånd har försämrats, blodtryck och puls är så mycket lägre och han har inte ätit sedan fredags. Man kan inte kalla det att äta när man bara vill ha några matskedar av frukostyoghurten och sedan inget mer resten av dagen. Det har varit så i en månad nu. Han har beslutat sig det är jag säker på.

Idag kaskadkräktes han upp vattnet han drack i morse. Sjuksköterskan ringde mig och vi åkte omgående till honom. Han sov eller blundade bara när vi kom. Tunn, skinn och ben. Min handled är som hans överarm i storlek men rund i jämförelse.  Jag känner de vassa revbenen under T-shirten då jag smeker honom över bröstet. Det sticker ut.

Vi pratar med varandra och han viskar orden när han väl hör vad jag säger. Dricker lite saft efter att ha kämpat med att få upp den igenom sugröret. Han tycker den är god.

Böjer sig över min hand i hans och pussar ovansidan. Helt plötsligt övergår han från svenska till tyska och jag får för mig att han försöker sjunga en av de tyska visor han tycker om, även om det låter mer som om han reciterar något.

- Ich bin zufrieden säger han, flera gånger...- Ich bin zufrieden. Jag är till freds.

Han önskar mig och de mina lycka till , alla ska ha det bra och säger Gute Nacht, Schlaf Gut flera gånger.....han vill gå och det sker om han tur säger han. Jag säger att Maj-Britt väntar på honom och han nickar till svar.

Jag säger att jag älskar honom och att jag kommer tillbaka i morgon, han ler lite underfundigt.....det finns en galghumor och han ler som han brukar när han glimtar till emellanåt.
Han behåller sin värdighet som han alltid gjort, även nu. Det är viktigt för honom.

Han sluter sina ögon och jag sitter vid han sida, håller min hand på hans bröst. Vill att han känner att jag är där. Vi lämnar när han sjunkit in i sömn igen.

Önskar att han ska få gå nu så som han så gärna vill!

Älskade pappa!

Puss i den vackra aprilkvällen med sorg i hjärtat!









Livsgnista

Lugnet infinner sig. Vi är i stugan och det har blivit mer av den varan nu när våren närmat sig.
Tid till eftertanke efter månader fulla av oro, glädje, stress och hela livet.

Pappa har gått in i sin palliatativa tid i livet. Sover mycket, äter lite och går ner i vikt, så han ligger på ca 46-47 kilo mot 50 i januari. Kinderna är insjukna och magen är urholkad. Det har skett på 4 veckor och jag är tagen.

Inser att det lider mot sitt slut men det tar sin tid. Igår blev han duschad och det älskar han så han vaknade till liv igen. Han fick en urinvägsinfektion för en dryg vecka sedan som han också tog sig ur, fastän det såg mörkt ut.
Hjärtat är inte starkt men något håller honom ändå kvar i livet.

Jag vill så gärna att han ska få frid och ro, men samtidigt är det så svårt att släppa taget om den människan som betytt mest för mig under en så lång tid.
Präglat mig på så många sätt och mycket mer än jag förstått!
Idag har jag min egen familj men han har alltid funnits där och genom mina barn och barnbarn sluts cirkeln. Vi blir fler.

Minnet sviker honom, men han minns mig efter en stund när jag besöker honom varje vecka. Jobbar på att han ska få flytta hit från Odensbacken till Laxå oavsett vad som sker framöver.
Vill att han ska känna att vi alla finns där oftare även om han inte bryr sig.

Allt handlar kanske mer om min egen tanke och rädsla om vad som finns framför mig om mitt liv skulle bli så som hans,  när de båda planerat att bo ihop på hemmet och ödet valde en helt annan väg. Ensamhet......

Nu är jag här, vi har stora planer för stugan som vår reträttplats, sälja huset till sonen och kanske få en ny bostad inom en snar framtid som inte kräver trädgårdskötsel mm.



Jag har så mycket att se fram emot. Lilla Nova som kommer till oss i  juli. Leevi-hjärteskrutten som växer, ställer krav på sin mormor och äger mitt hjärta. Nytt boende med skräckblandad förtjusning.

Jag ser framåt i livet!

Puss och kram i marsmånad till alla därute!





Jag ser allt i nya fäger

I tisdags var det äntligen dags för min andra starroperation, denna gång högerögat. Har under drygt ett år tittat genomen gulgrå klump till lins där synfältet ev varit lite ute på kanterna runt om den.
Jag förstår hur tråkigt de måste vara för dem som har en dålig syn hela livet och det inte går att göra något åt det.

Läkargruppen Cappio genomförde hela operationen från förundersökning i november till operationen i tisdags till efterkontrollen idag. Vilken service och omhändertagande!

Jag fick komma in i ett eget rum och sitta i en bekväm fåtölj istället för i ett väntrum (USÖ) på rad där man droppade ögonen på oss enligt löpande bandprincipen. Sköterskan förberedde mig med ögonvidgande och bedövande droppar.

Sedan fick jag även en liten "hutt" lugnande! Det tyckte de på USÖ var onödigt då man skulle bli så snurrig efteråt att man inte skulle förstå informationen man fick efteråt! Bah! Här blev ingen snurrig!

När det verkat blev det dags att förflytta sig in i operationssalen där "tandläkarstolen" stod beredd. Man får en stor kirurgduk över huvud och överkroppen med ett mindre hål för ögat som ska opereras.
Operationen sker genom mikroskop, så det enda man ser är en mycket stark lampa. Det gör inte ont men man känner lite lätt att ögat behandlas. En liten ultraljudsstyrd skrapa söndrar och suger upp den gamla linsen genom ett 3 mm snitt som läggs i sidan på ögat och sedan sätts sedan nya linsen in.
Jag var klar på 8 minuter av ca 45 minuters besök!

Efter det serverades jag kaffe och kanelbulle i ett angränsande litet rum intill! Det hände väl bara efter att man fött barn tidigare. Efter samtal med läkaren fick jag lämna och med glatt hjärta över att synen började komma tillbaka hämtades jag upp av T för hemfärd.

Jag ser! Jag ser! .....det fick mina anhöriga höra hela kvällen när synen klarnade för varje timma som gick! Om man inte har varit med om det så förstår man inte ur fantstiskt de är att se allt, kunna läsa och framförallt färger i klara nyanser!

Jag är så tacksam över den sjukvård vi har i Sverige och särskilt den vård jag fick på Läkargruppen i Örebro! Alternativet vore att bara se på ett öga om de inte fanns!

Nu ser jag allt och i nya färger, det är fantastiskt!

Puss i den lite blöta, men vackra januarikvällen!

Livet rullar på!

Mitt liv har ändrats på så många postiva sätt de senaste 4 åren och förutom min kärlek T så har jag också fått den stora glädjen att bli mormor. Den lille hjärteskrutten har intagit mitt hjärta, älskar att läsa, busa, sjunga och dansa, så det gör vi när vi ses.  Det blir ungefär 1 gång per vecka då jag sitter barnvakt medans mamma rider sina hästar. Imse Vimse och I ett hus vid skogen slut är favoriter. Rörelserna härmar han glatt!  
Julen var den första mer medvetna för Leevi och han och vi hade så roligt. Inte så intresserad av paketen då de blev många, men som sagt hans första så det får gå för denna gången.

Nu är det dags att hyfsa frisyren då han har blivit så långhårig med sina lockar hängande 
i ögonen. I morgon börjar den lille äventyraren dagis!

Trettonhelgen gjorde ivi en trevlig utflykt till Karlstad med övenattning på fd fängelset hotell Bilan! Positivt överraskade! God mat på Fontana di Trevi och hotellet, shopping och ett besök i domkyrkan blev det denna gången! Karlstad är en mysig liten stad dit vi gärna återkommer! Resten av helgen tillbringades i vårt paradis i lugn och tystnad stugan! En skön helg!

I juli är det dags för mig att få en ny efterlängtad titel. Jag ska bli farmor! Sonen med flickvän o lilla T väntar tillökning och vi håller tummarna för det nya lilla livet som ska komma till oss! Glada för vad det än blir! Med dottern visste vi ju könet men vi får se om de går att hålla hemligheten vattentät till dagen D i juli. Tänk vilken känsla det är att få barnbarn! 

Älskar att vara mormor och ser fram emot att bli farmor!
Leevi julen 2016

Blogga ikapp livet

November har kommit med sitt mörker och vi har levt på vår USA resa i flera månader nu. Snart är vi inne i december utan att knappt ha märkt det, så fort går det.

I förra veckan blev den en snabbtripp till Amsterdam med HR kollegorna för att träffa alla inom gruppen för första gången. Det utvecklades till ett jättebra möte och flera nya kontakter men framförallt fylldes inspirationslådan på och det kändes gott för en svältfödd HR Manager!

Det förde dock med sig att jag drog på mig en ordentlig förkylning och blev sängliggandes från lördag till och med tisdag.
Mitt tisdagsbesök till pappsen fick flyttas till idag och då i sällskap av dotter och vår lilla hjärteskrutt Leevi. Gissa om alla gamlingarna uppskattade den lilla solstrålen som sprang omkring (ja han springer nu), vinkade och sa eej eej till alla!
Vi avslutade besöket med en färd i mormorsfars knä i rullstolen som båda verkligen gillade!

För någon helg sedan träffades vi äntligen det gamla tjejgänget från ESAB tiden. Spridda i olika roller i livet men ändå alltid där när vi kallar! en härlig kväll och förmiddag blev det i sommarstugan.

Kören övar nu julsånger inför 1:a advent med flera konserter in i december! Härlig julstämming hoppas vi att vi kommer att ge våra besökare för första gång i Bergskyrkan, en ny arena för oss med härlig akustik.

I år känns julen så kort och jag är lite orolig för pappa som ska fira jul på "hemmet" utan sin MB för första gång. Han blir allt svagare och ligger mycket, mer förvirrad och glömsk men ibland är han min gamla vanliga pappa med skrattet och buset nära. Som idag! Han gladdes så åt den lille, hans mamma och mig. Även om han först inte kände igen oss alla. Önskade att jag kunde ta med honom hem, men det går ju inte. Hans högsta önskan är att få gå vidare till sin MB och de är min också även om det gör ont att tänka på det.
I år är den lille mannen i våra liv tillräckligt stor för att julen ska bli hans och det ska den minsann bli.
Som Mommo skämmer jag bort honom med mycket bus, lek, trygghet, visor och kärlek. Och så en och annan pryttel såklart, både det som behövs och inte behövs. Det är en Mommos privilegie!!

Till helgen blir det 60-årskalas då en av våra käraste vänner sällar sig till de 56:or som redan fyllt i år.

Nuså!Äntligen har jag skrivit ikapp lite sedan sist. Det har kliat lite i fingrarna ett tag men orden har inte landat på tangenterna.

Puss i den mörka, blöta novemberkvällen!






Pappas 60 årsdag





Pappa knappt 20!

Från Fairport till Manhattan

Hemma igen sedan lördag vid lunch! Jetleggad ända fram till igår men nu verkar jag vara i rätt tidszon igen med kroppen. Även om man sover hela natten så är det tidsfel i kroppen.

Vi har haft en helt underbar semester i USA med allt från vackra naturupplevelser i trakterna runt Fairport/Rochester till storstadsfenomen i Manhattan New York. Från utflykter till stora nationalparker som Lechtworth park med sina canyons, Niagarafallet, casinot (enormt med mina mått mätt) och den lilla micropuben i Fairport med trevlig ölprovning till storstaden NY Manhattans puls.

Pumpaförsäljningen till Halloween hade börjat på marknaderna och speciella affärer för ändamålet. Vidsträckta majsodlingar och Ts systers typiskt amerikanska hem med tidningen inkastad på uppfarten och den lilla gula skolbussen susande förbi varje morgon och eftermiddag med barnen förbi välansade gräsmattor längs de kurviga gatorna.
Allt stämde som jag sett på film! Vilken upplevelse att få bo och lära känna B och uppleva det verkliga livet! Jag är verkligen glad för det!

Manhattan (Mana hattan=Many hills på indianska som det var från början) bjöd på allt man kan tänka sig. Sevärdheterna som man bara måste göra, god mat, shopping och en verkligt fin upplevelse då det inte är den stora turistperioden. G och Ls son med man gav oss ytterligare en dimension då vi besökte dem i deras hem på 32 våningen och tog en drink i solnedgången på deras takterass i klass med Empire state utsikten.
För övrigt är Manhattan väldigt greppbart och inte så stort som man tror, vi har i princip gjort allt från Empire, Rockefeller,
Ground Zero, Lennons hem, Central park, Frihetsgudinnan med båt, Batterypark mfl parker, pubar, Macys mm mm.
Tur att Eccosandalerna var med!

Det vi fått vara med om har varit fantastiskt och kommer att sjunka in under hösten när vi tar oss igenom de dryga 700 fotografierna som jag tagit. Tar en stund att smälta att allt är mycket större och mycket mer men ändå inte så annorlunda...... mycket på tack vare den globala tillgängligheten.

Puss i den vackra höstdagen vi har i dag onsdag!


















Lite pirrigt!

Lite pirrigt är det! Nu bär det iväg i morgon till USA för första gången, förhoppningsvis inte den sista.
Bombningen i veckan NY var precis i vårt kvarter där vi ska bo, men vi hoppas det polisiära tar hand om detta så vi kan flanera fritt när vi väl kommer till NY på måndag!

Nu väntar lilla Fairport en stad på ca 5000 invånare med Rochester i delstaten NY som närmaste storstad där Ts syster B bor. Härligt att få uppleva USA utifrån släkten, blir mer som hemma när man har förankringar!

Vi har många spännande upplevelser framför oss och rapport kommer när vi är hemma igen!

Puss i den vackra septembermånaden!