Uppbrott - något nytt väntar

Idag har vi varit "hemma" och plockat ur köket. Huset är sålt till sonen o han kommer att skapa ett helt nytt kök, tapetsera något rum, nymåla fasaden o till slut få ett helt nytt fräscht hus. De har redan byggt nytt räcke till förstukvisten och balkongen Så fint!
Känner igen mig så väl som när vi flyttade in den 14 oktober 1986 för 31 år sedan!

Vi bor i sommarstugan och det gör det hela mycket lättare, inte bara för mig emotionellt utan för det praktiska med hela skiftet för båda familjerna. Lite konstigt är det men jag ser samtidigt fram till den nya enklare tillvaro T o jag skaffar oss med ny lägenhet och tillbygget här i stugan om något år!
Nytt kök, sovrum och "walk in closet" ska det bli!

Igår skulle min pappa ha blivit 91 år. Det kändes lite märkligt då vi alltid firade honom någon gång under semestern varje år beroende på om vi var bortresta eller inte.....men inte i år. Han finns i mina tankar, men det sista året blir mer och mer avlägset. Minns hellre de andra åren...Det är som det ska!

Vi startade vår semester med att på fredagen för en vecka sedan dra ner till Helsingborg för att göra norra Tyskland i några dagar och även shoppa inför Ts 60 års dag.

Staden Schleswig visade sig vara en liten vacker stad som vi efter en avstickare från autobahn hamnade i. På vägen dit blev det Glûcksberg med sitt vackra slott och en god Wienerschnitzel med alla tillbehör.

Lûbeck beslutade vi oss för att ha som mål denna gång och där bodde vi mitt i gamla stan Hotel Atlantis med gångväg till allt man kan önska sig. God mat, Niederegger marsipan shop, det vackra torget med konditorier och all shopping som fullständigt blommat upp sedan jag var där med pappa för många år sedan.
I en liten by Hohwacht vid Östersjön avslutade vid vår lilla tripp med en övernattning innan det blev dags att ta sig tillbaka till Sverige igen! Vi har fyllt på energiförrådet för denna gången!

Puss i den uppklarnande söndagskvällen i juli!










I full frihet över Närkeslätten!

Så var det då gjort. Vår ballongflygning! Min 60 årspresent med T från barn med respektive. 1,5 år har passerat och ett antal ggr har det blivit uppskjutet på grund av regn och vind. I onsdags var det så dags.

Vi fick vara med och plocka upp all utrustning, lägga ut och blåsa upp ballongen och sedan var det dag att äntra korgen! Sakta men säkert fylldes den med varmluften och sedan började det rycka i korgen för sakta lyfta till väders!

Korgen består av flera fack där man står tre eller fyra tätt tillsammans och vi var 13 personer exkl föraren. Vi flög från Täby flygplats och vidare i sakta gemak mot Tysslingen på 300 meters höjd, 1000 fot som vi fått tillstånd till av Örebro Airport.

Vi såg både Örebro stad, Närkeslätten, Kilsbergen och Kvarntorpshögen i olika vinklar på håll och seglade genom luften ljudlöst förutom när gasolvärmen blåste luft i ballongen för stigning via reglagen som Kapten Dahlström hanterade.

Det hela tog ca 50 minuter fram tills vi gick ner på en klöveräng i närheten av vägen mot Garphyttan från Örebro mellan elledningarna. Sedan var det "bara" att packa ihop igen till nästa ballonglfygning!

En fantastisk kväll i frihet över Närkeslätten!
Tack mina barn med respektive för en fantastisk upplevelse!

Puss i den fina om än blåsiga junikvällen!





Projekt och hjärteskruttbesök

En dag med riktig sommar! Vi vaknade i stugan efter att ha sovit ut efter en jobbig vecka kl 10.10 och formligen studsade ut i värmen för en frukost på däcket vid sjön.

Olika projekt finns och jag började måla den gamla kistan som jag tagit med från pappas och MBs hem. Tror det var hennes brors. Har grundmålat den och sedan strukit ett lager av den ljusgrå färg jag valt. Locket ska kläs in med skumgummi och sedan fusk fårskinn. Den blir en del av vårt nya hem när vi väl flyttar i september /oktober.

Det gula Grythyttebordet ska jag fortsätta att ta bort färgen på med värmepistol i morgon och sedan måla helt vitt också det från pappas och MBs hem och huset i Kilsmo.  Ett litet parasoll ska vi försöka hitta som matchar resten av sommarstugan.

Har fått en värdering på huset och nu börja processen att lämna mitt hem och trygghet sedan 1986. Lite läskigt att bli bedömd som det känns när någon går omkring i ens hem och bestämmer vad det är värt i kronor och ören!
Känns dock inte så svårt att lämna när jag har min älskade T, en ny modern lägenhet och sedan vårt sommarparadis som vi ska göra om till ett hem inte bara sommarstuga. Jag kommer att få ett helt nytt kök, sovrum och toalett med tvättstuga! Om några år är det klart! Spännande!

Ska bli så spännande att se mitt hus förvandlas till ett fräscht, mysigt hus för sonens famij med barn, katt och kanin som rumsterar om!

Lille hjärteskrutten har varit här i veckan över natt och jag försökte så klart slappna av och somna då det inte blev mycket sömn förra gången. Den lille rackarn sov så gott medans hans gamla Mommoj väntade på att ha skulle vilja ha välling mitt i natten! Tji fick jag!
Vaknade dock efter någons timmas sömn med hans glada bubbel  i örat och så var det glömt!

Det är så fantastiskt att var Leevis Mommoj! Den förutsättningslösa kärleken som bara strålar från honom till mig! Kramar och pussar han ger som kärleksbevis och trygghet med oss T och mig.

Jag hoppas att vi för alltid kan ha den känsla emellan oss!

Puss i den vackra junikvällen!

En fantastisk majlördag!

Vilken fantastisk ledighet detta är! Vattnet börjar gå mot sommargrader och idag hade vi 19 i Borasjön! Vi har bott här nere nu i dryga veckan och det är en lisa för själen.

Igår promenerade vi till L och G som har sin stuga vid Sockenstugan. Det tar ca 20 minuter. Som vanligt har vi mycket att prata om och klockan blir närmare 24:00 innan vi går hemåt i en allt ljusare natt.

På  förmiddagen idag kom vår lilla nattgäst hjärteskrutten med sin mamma och Bossehunden. Vi gick till allmänningen för att bada men si det ville inte den unge mannen, inte heller gå på gräset. Men nån som ville bada och leta pinnar var Bobolito. Så till milda grad att han till och med dök efter dem!

Bada blev det dock men då i den svarta plastlådan som fick vara stand in för barnpoolen som sprungit läck, och många bad blev det. Lite barnprogram innan mat och sängdags avslutade hjärtats dag hos oss och nu snarkar hjärteskrutten och T ikapp därinne i sängen. Jag har lite svårt att sova och tog tillfället i akt att memorera dagen. Tiden går så fort och nu pratar ha så mycket, oj, nämen (mämen) bada, hem, åka, båt, bok, Bosse, Mommoj, Tos (Tomas), Tööjää (det vet vi vad han menar med men inte hur han fått ihop det) = klara färdiga kör betyder det! Härmar allt man säger och vi har fått oss så många härliga skratt idag!

Vi tog en promenad till Sockenstugan för glass och dricka, men glass var nått konstigt, kallt tyckte Leevi. Artig som han är så sa han Heej och vinkade till alla vi mötte där, glad i hågen!

Det har varit en fantastisk dag och nu ska jag gå och sova för att vakna med mina två hjärtan!

Puss i den vackra majnatten!




Planer för framtiden

1 månad idag är det sedan pappa äntligen fick frid, älskad och saknad men han är där han ville vara. Vi har landat och livet går vidare.

Planer för framtiden kan äntligen ta vid och nu händer det många saker det närmaste året! Jag konstaterar att jag aldrig planerat mitt liv så mycket utan mer tagit det som det kommer.
Men nu känns det extra roligt!

Idag borrar vi efter vatten vid sommarstugan och har vi tur så har vi det kopplat till midsommar!
Det innebär att vi inte behöver släpa vatten hemifrån och att vi kan fylla barnpoolen med friskt och rent vatten i sommar!

Vi har ritat på tillbyggnaden av stugan och nu ska bygget sättas i verket med bygglov, avloppsgrävning, gräva bort stenhögen framför huset och mycket, mycket mera!

Just nu städar vi upp huset på gatan "hemma i stan" då det ska värderas. Sonen, hans sambo med T ska flytta in så snart allt är klart och vi skiftar boende med varandra. Renoveringen kommer att ta fart och det ska bli spännande att se hur det blir. Mitt hem som varit min borg i 31 år får en ny familj att vara trygghet för, förhoppningsvis i många år framöver. Sonens Lilla N ska komma till oss i juli, och det blir en liten familjemedlem till att älska. Små fötter springer återigen i trapporna och runt, runt genom hall, kök och vardagsrum, ut på den frodiga gräsmattan på baksidan. Lekrummet får nytt liv!

T och jag flyttar in i en modern tre och halvrummare, med härligt badrum/tvättstuga, nytt kök och ljusa rum! Så småningom växer bygget vid sommarstugan och vi får ta nya beslut om vår framtid.

Imorgon är det tisdag och dags för Mommo & Leevi tid! Påfyllning i kärlekskontot!

Livslusten återkommer med full kraft och nu är det dags att planera och det är verkligen halva nöjet!
Jag har det så oförskämt bra!

Puss i den kalla majdagen!







Jag är stolt över att vara din dotter!

En vecka har gått och nu har du äntligen fått ro. Vi har pratat och sagt allt vi ville säga till varandra och det dagar vi fick tillsammans denna vecka har präglats av att du ska gå vidare till något du längtat så efter, men också av lite galghumor och den busiga glimten i ögat hos dig. Även om du bara kunde väsa fram enstaka ord så har jag förstått dig!

- Jag känner mig så hemma med dig, sa du till mig under gårdagen innan du fick ont av nysoppan du drack en stor girig klunk av. Morfinet du fick gjorde dig lugn och sömning. Jag vände hemåt när du somnat gott med en lätt snarkning. Vid 16.00 när jag ringde var allt lugnt och du hade fått mer morfin.

Kl 21:03 ringde sjukskötare Åsa och sa att du hade 40 graders feber men allt var lugnt.
En timme senare avled du utan att ha vaknat upp igen.

Idag 16 april 2017 tog vi avsked, men det hade du och jag redan gjort igår, det vet du och jag.

Sov gott, du har för alltid en plats i mitt hjärta!

Jag är så stolt över att vara Din dotter!

Puss i en kall men ändå solig aprildag!

Ich bin zufrieden

Helgen har vi spenderat i stugan från fredag o och vi stannar till måndag morgon.

Det har varit en märklig vecka, ett  avslut i ett ovanligt läge på jobbet, de oerhört tragiska som hände vårt land och idag fick jag samtalet jag väntat på men ändå innerst inne inte vill ha.
Pappas tillstånd har försämrats, blodtryck och puls är så mycket lägre och han har inte ätit sedan fredags. Man kan inte kalla det att äta när man bara vill ha några matskedar av frukostyoghurten och sedan inget mer resten av dagen. Det har varit så i en månad nu. Han har beslutat sig det är jag säker på.

Idag kaskadkräktes han upp vattnet han drack i morse. Sjuksköterskan ringde mig och vi åkte omgående till honom. Han sov eller blundade bara när vi kom. Tunn, skinn och ben. Min handled är som hans överarm i storlek men rund i jämförelse.  Jag känner de vassa revbenen under T-shirten då jag smeker honom över bröstet. Det sticker ut.

Vi pratar med varandra och han viskar orden när han väl hör vad jag säger. Dricker lite saft efter att ha kämpat med att få upp den igenom sugröret. Han tycker den är god.

Böjer sig över min hand i hans och pussar ovansidan. Helt plötsligt övergår han från svenska till tyska och jag får för mig att han försöker sjunga en av de tyska visor han tycker om, även om det låter mer som om han reciterar något.

- Ich bin zufrieden säger han, flera gånger...- Ich bin zufrieden. Jag är till freds.

Han önskar mig och de mina lycka till , alla ska ha det bra och säger Gute Nacht, Schlaf Gut flera gånger.....han vill gå och det sker om han tur säger han. Jag säger att Maj-Britt väntar på honom och han nickar till svar.

Jag säger att jag älskar honom och att jag kommer tillbaka i morgon, han ler lite underfundigt.....det finns en galghumor och han ler som han brukar när han glimtar till emellanåt.
Han behåller sin värdighet som han alltid gjort, även nu. Det är viktigt för honom.

Han sluter sina ögon och jag sitter vid han sida, håller min hand på hans bröst. Vill att han känner att jag är där. Vi lämnar när han sjunkit in i sömn igen.

Önskar att han ska få gå nu så som han så gärna vill!

Älskade pappa!

Puss i den vackra aprilkvällen med sorg i hjärtat!









Livsgnista

Lugnet infinner sig. Vi är i stugan och det har blivit mer av den varan nu när våren närmat sig.
Tid till eftertanke efter månader fulla av oro, glädje, stress och hela livet.

Pappa har gått in i sin palliatativa tid i livet. Sover mycket, äter lite och går ner i vikt, så han ligger på ca 46-47 kilo mot 50 i januari. Kinderna är insjukna och magen är urholkad. Det har skett på 4 veckor och jag är tagen.

Inser att det lider mot sitt slut men det tar sin tid. Igår blev han duschad och det älskar han så han vaknade till liv igen. Han fick en urinvägsinfektion för en dryg vecka sedan som han också tog sig ur, fastän det såg mörkt ut.
Hjärtat är inte starkt men något håller honom ändå kvar i livet.

Jag vill så gärna att han ska få frid och ro, men samtidigt är det så svårt att släppa taget om den människan som betytt mest för mig under en så lång tid.
Präglat mig på så många sätt och mycket mer än jag förstått!
Idag har jag min egen familj men han har alltid funnits där och genom mina barn och barnbarn sluts cirkeln. Vi blir fler.

Minnet sviker honom, men han minns mig efter en stund när jag besöker honom varje vecka. Jobbar på att han ska få flytta hit från Odensbacken till Laxå oavsett vad som sker framöver.
Vill att han ska känna att vi alla finns där oftare även om han inte bryr sig.

Allt handlar kanske mer om min egen tanke och rädsla om vad som finns framför mig om mitt liv skulle bli så som hans,  när de båda planerat att bo ihop på hemmet och ödet valde en helt annan väg. Ensamhet......

Nu är jag här, vi har stora planer för stugan som vår reträttplats, sälja huset till sonen och kanske få en ny bostad inom en snar framtid som inte kräver trädgårdskötsel mm.



Jag har så mycket att se fram emot. Lilla Nova som kommer till oss i  juli. Leevi-hjärteskrutten som växer, ställer krav på sin mormor och äger mitt hjärta. Nytt boende med skräckblandad förtjusning.

Jag ser framåt i livet!

Puss och kram i marsmånad till alla därute!





Jag ser allt i nya fäger

I tisdags var det äntligen dags för min andra starroperation, denna gång högerögat. Har under drygt ett år tittat genomen gulgrå klump till lins där synfältet ev varit lite ute på kanterna runt om den.
Jag förstår hur tråkigt de måste vara för dem som har en dålig syn hela livet och det inte går att göra något åt det.

Läkargruppen Cappio genomförde hela operationen från förundersökning i november till operationen i tisdags till efterkontrollen idag. Vilken service och omhändertagande!

Jag fick komma in i ett eget rum och sitta i en bekväm fåtölj istället för i ett väntrum (USÖ) på rad där man droppade ögonen på oss enligt löpande bandprincipen. Sköterskan förberedde mig med ögonvidgande och bedövande droppar.

Sedan fick jag även en liten "hutt" lugnande! Det tyckte de på USÖ var onödigt då man skulle bli så snurrig efteråt att man inte skulle förstå informationen man fick efteråt! Bah! Här blev ingen snurrig!

När det verkat blev det dags att förflytta sig in i operationssalen där "tandläkarstolen" stod beredd. Man får en stor kirurgduk över huvud och överkroppen med ett mindre hål för ögat som ska opereras.
Operationen sker genom mikroskop, så det enda man ser är en mycket stark lampa. Det gör inte ont men man känner lite lätt att ögat behandlas. En liten ultraljudsstyrd skrapa söndrar och suger upp den gamla linsen genom ett 3 mm snitt som läggs i sidan på ögat och sedan sätts sedan nya linsen in.
Jag var klar på 8 minuter av ca 45 minuters besök!

Efter det serverades jag kaffe och kanelbulle i ett angränsande litet rum intill! Det hände väl bara efter att man fött barn tidigare. Efter samtal med läkaren fick jag lämna och med glatt hjärta över att synen började komma tillbaka hämtades jag upp av T för hemfärd.

Jag ser! Jag ser! .....det fick mina anhöriga höra hela kvällen när synen klarnade för varje timma som gick! Om man inte har varit med om det så förstår man inte ur fantstiskt de är att se allt, kunna läsa och framförallt färger i klara nyanser!

Jag är så tacksam över den sjukvård vi har i Sverige och särskilt den vård jag fick på Läkargruppen i Örebro! Alternativet vore att bara se på ett öga om de inte fanns!

Nu ser jag allt och i nya färger, det är fantastiskt!

Puss i den lite blöta, men vackra januarikvällen!

Livet rullar på!

Mitt liv har ändrats på så många postiva sätt de senaste 4 åren och förutom min kärlek T så har jag också fått den stora glädjen att bli mormor. Den lille hjärteskrutten har intagit mitt hjärta, älskar att läsa, busa, sjunga och dansa, så det gör vi när vi ses.  Det blir ungefär 1 gång per vecka då jag sitter barnvakt medans mamma rider sina hästar. Imse Vimse och I ett hus vid skogen slut är favoriter. Rörelserna härmar han glatt!  
Julen var den första mer medvetna för Leevi och han och vi hade så roligt. Inte så intresserad av paketen då de blev många, men som sagt hans första så det får gå för denna gången.

Nu är det dags att hyfsa frisyren då han har blivit så långhårig med sina lockar hängande 
i ögonen. I morgon börjar den lille äventyraren dagis!

Trettonhelgen gjorde ivi en trevlig utflykt till Karlstad med övenattning på fd fängelset hotell Bilan! Positivt överraskade! God mat på Fontana di Trevi och hotellet, shopping och ett besök i domkyrkan blev det denna gången! Karlstad är en mysig liten stad dit vi gärna återkommer! Resten av helgen tillbringades i vårt paradis i lugn och tystnad stugan! En skön helg!

I juli är det dags för mig att få en ny efterlängtad titel. Jag ska bli farmor! Sonen med flickvän o lilla T väntar tillökning och vi håller tummarna för det nya lilla livet som ska komma till oss! Glada för vad det än blir! Med dottern visste vi ju könet men vi får se om de går att hålla hemligheten vattentät till dagen D i juli. Tänk vilken känsla det är att få barnbarn! 

Älskar att vara mormor och ser fram emot att bli farmor!
Leevi julen 2016