Här sitter jag nu, nyvaxxad 2 ggr med Astra Senecas vaccin, omstritt men inga biverkningar! 1 drygt år har gått med det underligaste av händelser som är både positivt och negativt.
Igår testade vi oss då vi båda blev förkylda i måndags (för min del andra gg) men negativt på Covid . Så skönt!
De stora händelserna sedan jag senast skrev julen 2018 är att mina barns pappa B lämnade oss den 2 oktober 2019 pga lungfibros som konstaterades så sent som i september samma år. En tragisk och hemsk resa för mina barn att behöva genomlida de 2 sista dagarna av hans liv, då de akut fick resa till honom till Helsingborgs sjukhus och förstå vad som drabbat honom. Han visste att han skulle bli morfar igen i mars och vi gratulerade varandra....ingen av oss visste att han inte skulle finnas då. Men kanske han ändå själv anade....
Vår lilla älskade Melanie kom den 31 mars 2020, precis innan Corona bröt ut.
Vi trodde vi fått Covid med tanke på de symptom vi hade av andnöd, smakbortfall, knölar på fingrarna och blåsor i munnen, tinnitus mm. Men icke, enligt testerna.
Att inrätta sig i ett nytt leverne kanske inte varit så svårt för oss som är "tidsmiljonärer" som någon uttryckte sig om oss pensionärer, men en omställning har det varit. Främst att vi inte kunnat resa som vi tänkt oss till utlandet, men det har inte varit en uppoffring med tanke på så många andra människor som dött och lidit. Istället har vi gjort små turer i Sverige bara vi och ibland med våra bästa vänner G o L. Stugan har varit och är vår reträtt och vi är så glada att vi har den. Nu lättar restriktionerna och vi hoppas på att kunna göra den resa vi planerat i västra delarna av Tyskland ner till Alscace, Strasbourg där jag har min kusin Uschi som jag fått kontakt med under detta år av Corona. Det är också nått som hänt, fler kontakter med mina rötter under detta året i form av kusiner och deras föräldrar syskon till mina föräldrar via Whatsapp. Så allt har inte varit bara tråkigt, utan jag känner mig priviligierad av kontakten med mina tyska familjemedlemmar.
För en vecka sedan gick en av Laxås unga engagerade, JP, bort i cancer och det har tagit våra invånare, skola, företagare och idrottsvärld hårt. Så ledsamt! Vi sörjer med familjen som bor nära oss och hoppas de kommer ut på andra sidan så småningom på ett bra sätt.
Själv fick jag i mars, efter en längre tids trött- och andfåddhet veta att min blodtryck var alldeles för högt 175/107, vilket fick mig och oss att lägga om matvanor och röra oss mera. Målet var att få en bra kondition och bli av med alla bilringarna runt magen. Idag 9 kilo lättare, med en hyfsad kondition mår jag så mkt bättre och är så tacksam att T drev på mig att gå till vårdcentralen för att ta proverna som visade vad som behövde göras. Förhoppningsvis kan jag slippa blodtrycksmedicinen framöver.
Sedan har jag ramlat i skrubben med alla barnbarnens leksaker och skadat axeln som nu röntgats och ultraljuds undersökts efter mkt tjat från T. En sena som gått av lite i ett fäste ytterst på axeln. Vanligt och även åldersrelaterat. Ev blir det operation med titthål, fästs med skruv o sedan 4 veckor i mitella/ställning och 3 månaders rehab, med mål att kunna lyfta armen ovanför huvudet. Jag siktar på att träna så att det blir bra och slippa operationen, det är ett av alternativen.
Jag är så glad över att ha min familj, T, barn och barnbarn, samt att vi faktiskt är hyfsat friska! Nu ser vi fram emot en fin midsommarkväll med våra bästa vänner L o G och så småningom röra oss i någorlunda i full frihet, men med hänsyn till andra!
Trevlig midsommar och puss i kvällningen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar