Jag är stolt över att vara din dotter!

En vecka har gått och nu har du äntligen fått ro. Vi har pratat och sagt allt vi ville säga till varandra och det dagar vi fick tillsammans denna vecka har präglats av att du ska gå vidare till något du längtat så efter, men också av lite galghumor och den busiga glimten i ögat hos dig. Även om du bara kunde väsa fram enstaka ord så har jag förstått dig!

- Jag känner mig så hemma med dig, sa du till mig under gårdagen innan du fick ont av nysoppan du drack en stor girig klunk av. Morfinet du fick gjorde dig lugn och sömning. Jag vände hemåt när du somnat gott med en lätt snarkning. Vid 16.00 när jag ringde var allt lugnt och du hade fått mer morfin.

Kl 21:03 ringde sjukskötare Åsa och sa att du hade 40 graders feber men allt var lugnt.
En timme senare avled du utan att ha vaknat upp igen.

Idag 16 april 2017 tog vi avsked, men det hade du och jag redan gjort igår, det vet du och jag.

Sov gott, du har för alltid en plats i mitt hjärta!

Jag är så stolt över att vara Din dotter!

Puss i en kall men ändå solig aprildag!