Blogga ikapp livet

November har kommit med sitt mörker och vi har levt på vår USA resa i flera månader nu. Snart är vi inne i december utan att knappt ha märkt det, så fort går det.

I förra veckan blev den en snabbtripp till Amsterdam med HR kollegorna för att träffa alla inom gruppen för första gången. Det utvecklades till ett jättebra möte och flera nya kontakter men framförallt fylldes inspirationslådan på och det kändes gott för en svältfödd HR Manager!

Det förde dock med sig att jag drog på mig en ordentlig förkylning och blev sängliggandes från lördag till och med tisdag.
Mitt tisdagsbesök till pappsen fick flyttas till idag och då i sällskap av dotter och vår lilla hjärteskrutt Leevi. Gissa om alla gamlingarna uppskattade den lilla solstrålen som sprang omkring (ja han springer nu), vinkade och sa eej eej till alla!
Vi avslutade besöket med en färd i mormorsfars knä i rullstolen som båda verkligen gillade!

För någon helg sedan träffades vi äntligen det gamla tjejgänget från ESAB tiden. Spridda i olika roller i livet men ändå alltid där när vi kallar! en härlig kväll och förmiddag blev det i sommarstugan.

Kören övar nu julsånger inför 1:a advent med flera konserter in i december! Härlig julstämming hoppas vi att vi kommer att ge våra besökare för första gång i Bergskyrkan, en ny arena för oss med härlig akustik.

I år känns julen så kort och jag är lite orolig för pappa som ska fira jul på "hemmet" utan sin MB för första gång. Han blir allt svagare och ligger mycket, mer förvirrad och glömsk men ibland är han min gamla vanliga pappa med skrattet och buset nära. Som idag! Han gladdes så åt den lille, hans mamma och mig. Även om han först inte kände igen oss alla. Önskade att jag kunde ta med honom hem, men det går ju inte. Hans högsta önskan är att få gå vidare till sin MB och de är min också även om det gör ont att tänka på det.
I år är den lille mannen i våra liv tillräckligt stor för att julen ska bli hans och det ska den minsann bli.
Som Mommo skämmer jag bort honom med mycket bus, lek, trygghet, visor och kärlek. Och så en och annan pryttel såklart, både det som behövs och inte behövs. Det är en Mommos privilegie!!

Till helgen blir det 60-årskalas då en av våra käraste vänner sällar sig till de 56:or som redan fyllt i år.

Nuså!Äntligen har jag skrivit ikapp lite sedan sist. Det har kliat lite i fingrarna ett tag men orden har inte landat på tangenterna.

Puss i den mörka, blöta novemberkvällen!






Pappas 60 årsdag





Pappa knappt 20!