En nygammal upplevelse hägrar och London ska återupplevas under några dagar i helgen.
Vi konstaterade att det är länge sedan vi båda besökte staden på varsitt håll och det kommer att bli en massa nytt för oss båda.
Ser fram emot att få uppleva och dela det tillsammans med min Dr K (han uppskattar verkligen att jag kallar honom för det). Ta vara på livet.
Annars har dagen delivs gått i sorgens tecken. För min del i den yttre ringen men lika berörd över den sorg det skapar. Vill så gärna hjälpa, men man kan bara finnas till och lyssna, vara där, krama, vara nära. Jag avskyr avsked stora som små, och det har med min rädsla att bli lämnad att göra. Lämnades på olika sätt flera ggr i ungar år av dem som borde ha vetat bättre, men inte förstod då, lika lite som nu. Har byggt mina egna värderingar och vägar ur det och kan idag hantera det. Och kanske kan jag finnas där när de som nu befinner sig där behöver mig.
Alla människor har sina rädslor och även rädslor att erkänna dem eller att skapa sig ett förhållningssätt till det. Då måste man möta sig själv. Även jag.
Träffade idag en tidigare kollega som förra helgen förlorade sin hustru i hjärntumör som upptäcktes i april. Visste först inte hur jag skulle förhålla mig men beslutade mig för att säga det jag kände, att jag kände med honom.
Han kramade mig och sedan berättade han hur livet var, hur han hade det. Hur det hade varit och hur han trodde det skule bli. Jag känner mig otroligt ödmjuk inför att jag inte har erfarenheten av situationen men att han blev så uppriktigt glad (låter konstigt, men så var det) över att jag vågade tilltala honom. Jag är så glad att jag gjorde det.
Det poängterar ytterligare det vi ofta säger men inte gör. Lev nu!
"Livet är det som passerar medan vi planerar det"
John Lennon
Puss i den ljuva juninatten med hopp om ännu en vacker dag och nya möjligheter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar