Vi hade exakt samma resrutt från Linköping via Amsterdam till London men med en dags mellanrum, men hur olika blev de inte.
Medan min flöt på som en dröm från punkt till punkt till resmålet och min stora fasa Heathrow, som visade sig vara en enkel match, startade Doktorns resa dagen innan som en parodi.
För att accelerera till en mindre mardröm.
Efter en teknisk undersökning på Shiphol konstaterades att det var fel på planets nos o de fick alla byta till ett annat flygplan. Det var bara det att det var mycket mindre och 20 pers fick inte plats, däribland min Dr K. Én halv dag försenad dök han upp torsdag förmiddag i projektmötet utanför London. Kvällen innebar också en "social dinner" med de övriga, och det blev lite sent.
Doktorn kom precis innan det sista tåget skulle lämna stationen och vi hördes av via telefonen.
Sedan blev det tyst.
Jag började bli orolig och ringde upp, då hade tåget blivit inställt och det enda som kvarstod var en taxi i natten. Kl 0200 tumlade han in i vårt lilla hotellrum där dörren slog direkt in i garderoben och toalettdörren i sängen (som dessutom var 140 cm), vilket inte bidrog positivt till tidigare händelser. Dessutom tog hotellet betalt för våra nätter i förväg och det visade sig bli en neverending story i sig själv.
Min lediga fredag spenderade jag promenerande i Kensington/Hyde Park med härliga platser för en stunds lugn i det hektiska Londonvimlet. Parkbänkar under vackra träd som breder ut sina lövprydda grenar som en markis och vackra rosor planterade i mängder som doftade så ljuvligt vart man än vände sig. En värld i avskildhet för begrundande av livets stora och små frågor, gärna med den man tycker om.
Avslutade med Bond och Oxford street, fönstershoppande. För mycket människor o trängsel för min smak dock, och kanske för lite tid att handla. Dr K jobbade.
Fredagen gick dock bra för Dr och vilken känsla det var att kunna åka till Leicster Square och
äta Fish and Chips på kvällen samt studera folkvimlet inför fotbolls VM tillsammans.
Lördagen var vår dag i London med 1 mils promenad längs alla sevärdheter som finns från Piccadilly, Trafalgar Square med Lord Nelson och på avstånd Buckingham Palace. Det vi inte visste var att det var drottningens födelsedag, bevars.
Så när avspärrningarna fylldes med folk drogs vi med av nyfikenhet och fick se hästdroskor passera med La Camilla och prins Andrew med döttrar, kungligt vinkade.
Vi vandrade vidare utmed Thamsen och alla de sevärdheter man kan tänka sig från Big Ben, Westminster Abbey, House of Parlament, London Eye, Tate Modern, St Pauls, Shakespeaers teater, Tower Bridge, The Tower och sedan vidare till mysiga Covent Garden.
Grand Finale i form av Mamma Mia i West End på lördagskvällen där jag och många i publiken sjöng med så det värmde gott i det svenska ABBA hjärtat. Såå rolig och underbar föreställning. Mersmak!
Söndagen startade med att Doktorn upptäckte ytterligare ett minustecken i form av ytterligare en hotellräkning utan mellanliggande "refund" draget på sitt konto, vilket gjorde diskussionen i receptionen mindre trevlig. En vandring i KensingtonPark och Speaker Corner med en lätt distraherad Dr slutade dock med ett typiskt pubbesök med Sharing food och en god London pride (öl).
Vårt flyg hem blev en härlig resa tillsammans där vi faktiskt skrattade så vi grät flera ggr, mycket på grund av min tokiga Dr som också är en riktig språkekvilibrist. Han hade blivit förtjust i "KLMs pilot och sjuksköterskor" och språkfraser i form av "Dank je wel" som han gärna uttryckte så snart tillfälle gavs till min stora förtjusning och gapskratt.
Väl hemma i lilla Linköping började vi packa upp. Dr väska hade nog fått sig en riktigt tuff resa då showergelens förslutning farit av och gelen spridit sig över den fina kostymkavajen och i hela necessären. Smolk igen!
Men, väl i säng efter några skrattsalvor.......så har vi ändå haft det mysigt och jag hoppas att min Dr inte är avskräckt utan samlar nya krafter.
Så vi dansar vidare..
Puss i den kalla juninatten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar