Kl 09.00 kom jag till MB och vi plockade gemensamt ihop det hon ville ha med sig i klädväg mm. Hon propsade på ett par svartvita byxor i tunt sommarmaterial som jag så småningom hittade. Vi var klara när väl hemjtänsten kom. Det skulle bli liggande transport.
Döm om min förvåning när de kom med ett bälte och försökte få henne nerför trapporna gående som hon inte klarade i det tillstånd som hon nu kommit till. Det slutade med att hon själv föreslog att hon skulle sätta sig och hasa nerför trappstegen till den väntande bilen. Jag var tvungen att gå undan då gråten stockade sig i halsen över det mod och rationellt tänk som hon visade i den tuffa stunden.
Hon lämnade sitt hem för gott. Personalen skämdes rejält för den transporten, men jag förstår dem då det inte alltid finns förutsättningar. Det är inte alltid lätt att vara gammal i Sverige.
Väl på Askenäs så lade sig MB i sängen och vilade. Vi pratade en stund och sedan hämtade jag pappa. De gladdes båda åt återseendet och pappa planerade mer än det som var möjligt utifrån det fysiska skick de båda är i. Men vem kan ta drömmandet ifrån någon? Inte jag.
Glad över att det var ordnat lämnade jag dem båda. MB och jag kramades och jag fick en puss på kinden och ett tack för allt som jag återgäldade. Även från en glad pappa.
Hon vinkade när jag vände mig om i dörren och jag vinkade tillbaka.
Imorse ringde de från hemmet. MB hade varit vaken en stund på morgonen, sedan ville hon vila lite till.
Hon vaknade inte mer, utan somnade fridfullt efter att ha nått målet hon hade och som jag delade. Hon återförenades med pappa och nu kunde hon lämna.
Jag är glad att jag fick en så fin relation till dig även om den kom sent i livet och att du nu funnit frid utan smärta! Vi förstod varandra perfekt du och jag, och jobbade bra ihop när det krävdes.
Respekt och mycket kärlek när du nu vandrar vidare! Du var så fin i dina svartvita byxor och vita blus. Jag kommer aldrig glömma dig!
Puss i denna sorgliga dag men ändå i lättnad för MB!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar