Pappa och MB har drabbats av sjukdom, ålderdom och byråkrati som nu ser ut att lösa sig snabbare än väntat. Jag klagar inte men det är inte lätt att vara gammal och förstå hur det fungerar när livet närmar sig slutet. Att göra sin stämma hörd när man inte vet hur det fungerar och inte orkar bygger på att man har nära anhöriga som gör det.
Pappa är redan på "hemmet" och nu äntligen kommer MB till honom på samma hem men eget rum i våningen under hans.
Vi har besökt dem båda varje vecka minst 2 ggr, ringt olika myndigheter och andra instanser. Jag har inget att klaga på, de har gjort så gott de kunnat! Och nu är det äntligen dags, de kommer att få vara tillsammans den sista tid de har i livet.
Vilken lättnad denna dag har varit! Min oro över att få ihop dem innan livet väljer något annat har varit större än jag själv har fattat och nu är jag bara så trött! Men glad!
Plåster på såren är vårt lilla hjärteskrutt som går från klarhet till klarhet!Gammelmormor fick följa med idag och vara barnvakt åt det lila energiknippet som ger oss så mycket glädje!
Han övar glatt på att resa sig mot allt som finns och hasar sig fram och delvis kryper till allt som lockar!
Och det är många, många saker!
Glad över denna dagen, denna dagen ett liv!
Puss i den vackra vårkvällen från sommarstugan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar