Läker tiden alla sår....?

Helgen har varit så mångfacetterad och gett så många intryck både från det förgångna till mitt liv i nuet.

Klassfesten för oss som slutade 9:an för 40 år sedan blev en resa in tillbaka i tonåren och de erfarenheter som livet gett oss alla i form av glädje och sorg ( vi hade födda 55, 56 och 57 med). Även ett och annat makabert livsöde utspelade sig under kvällens festligheter där upptäckten av att människor inte tagit sig vidare i livet lämnade en sorgsen ton i tanken dagen efter.

Åboholm var målet för vår fest och transporten dit blev en tokrolig resa med musiktävling som i vissa fall återspeglade tonåren i sitt esse.

Jag njöt enormt av kvällen med de människor jag hade omkring mig som gav så mycket av sina erfarenheter och det liv de lever idag. Perspektivet ändrade fokus från skoltiden till vad livet gjort med oss alla under alla dessa år. En historia handlade om att ett barn som tagit livet av sig, en annan om autism att flytta gränser och bokstavskombinationer. Andra om flera äktenskap, livet som medlare i Balkan. Allt på gott och ont.
Yrkeskarriärer och flera berättelser om hur livet varit från skoltiden, vem man var då och vem man är nu. Flera berättade om skolans och lärarnas påverkan. Positivit som negativt.

Alla som var där är nog ändå enade om att det var otroligt roligt, känslosamt, glädjefyllt att träffas och att det blev en rolig fest vi kommer att minnas på ett gott sätt!

Idag återvände jag till en händelse i mitt liv för 2 år sedan. Det liv jag levde då i tron att vara en av två. Nu genomförs de planer jag förstod hade spunnits utan mig.....känns konstigt, vet inte om jag  sörjer eller bara konstaterar fakta. Kontraster......

Läker tiden alla sår?...Jag hoppas det!

Puss i den mörknande hösten...