Tidlöst

Livet går vidare...mitt förra inlägg handlar om den dikt som LG (vår utbildningsledare som avled) hade í sin dödsannons. Att kunna gå vidare och tillåta sig själv att göra det. Det som består är kärleken och det kan ingen ändra på.
Han gav oss modet att gå vidare, tillät oss själva att leva, visade oss vägen trots allt det tragiska.

Så är det i all sorg även om människor inte dör så finns sorgearbetet som, om man vill, kan leda till att vi går vidare, lägger det bakom oss som ett vackert minne efter en tid och det gör att man kan titta på det med andra ögon efter en tid.

Jag har en bok som heter Tidlöst med vackra konstverk och tänkvärda ord som alltid kommer att vara aktuella som jag fick långt innan LGs sjukdom bröt ut. Den har länge funnits på mitt vardagsrumsbord tillsammans med Förintelsen och Kära mamma som jag fått av min dotter. Många vänner och andra har bläddrat i dem och försvunnit in i tankens värld när de läst dem. Tankar till oss var och en, till vårt innersta.

Och så går vi vidare till nya äventyr, sorger, glädje som läggs till kunskap, känslobank och referensramar för framtiden. Sekunder, minuter, timmar, dagar, tiden tickar på...tidlöst.

Våga vara modig, ingen märker skillnaden!

Puss i Valborgsnatten!