Alla Helgons Natt

Idag går tankarna som många andra dagar till de som inte befinner sig hos oss fysiskt längre. Vad de betytt och hur de påverkat våra liv.
Jag vill tillägna mina fd svärföräldrar en liten stund av tanke och tacksamhet över vad de betytt för mig och mina barn.

Farmor kunde aldrig kommunicera språkligt men hennes kroppsråk gav de små en förståelse för vad hon menade och vad hon ville. Otaliga gånger fick hon och sonsonen äta bara kött för det var deras grej när farfar grillade eller bjöd till middag. Alltid, alltid var hon omhuldad av dem även om de inte kunde byta ord.

Farfar, patriarken, betydde så mycket för dem i handling och trygghet, trots allt. Tydlig i sin roll och så rolig att vara med. När han lämnade oss blev vi alla lite vilsna för en stund, för vem skulle nu hålla ihop familjen som han gjorde.

Jag var alltid välkommen i deras hem, även senare i livet då vi gått skilda vägar.
Känner en stor tacksamhet till dem för att mina barn fick förmånen att ha en sådan relation till sina farföräldrar.

Saknar dem, tänker på dem, men vet att de har det bäst tillsammans där de är.

Puss i Alla Helgons Natt!