En dörr på glänt

I förrgår öppnades dörren en liten, liten bit på glänt och jag fick äntligen en liten skymt av verkligheten.
Igår slog den igen mitt framför nästippen.

Jag är tillbaka på ruta ett, tar två steg framåt och ett tillbaka känns det som just nu.
Åker hiss, Jojo, dansar en yster dans med den som sitter på min högra sida och viskar saker som tilltalar min dåliga självkänsla.

Från vänster ropar mitt förnuft och skyddar mig genom att bearbeta mitt hjärta som gör att jag ändå landar och jag inser att jag inte kan påverka annat än mig själv. Försöker bara förstå och tänka att det finns en god anledning till det mesta. Det är bara så att jag inte har kunskap om den.

Jag får nöja mig med att ha min egen dörr på glänt.

Puss i tystnaden