Det som stressar börjar leda mot sitt slut och jag ser målsnöret komma. Ska bli så roligt att jobba mer med det som är framtid och utveckling, vilket delvis börjar hända nu. Kreativiteten står i knopp i väntan på att bara brista ut i full blom. Känner med den uppmuntran jag får en enorm trygghet och säkerhet i det jag gör på det planet. Sanslöst roligt!
Sången i kören ger mig ytterligare energi och triggar mig att använda min röst som ett instrument tillsammans med de andra. Saknar just nu motstycke till tillfredsställelse!

Utmaningarna haglar över mig och det är jag i ett nötskal! Jag motiveras av att lösa allt jag som triggar min fantasi och som ger någon typ av bekräftelse.
Fick mig en tankeställare när en vän började diskutera pensionsålder om ca 4 år inom det statliga, han skulle då vara 60. Han är 1 år äldre än jag, typ 56! Satan! Jag som tänkt att det är 10...eller rättare sagt 9 år kvar då jag fyller i januari! Känns som om jag fortfarande är så motiverad i jobbet och vem har sagt att det skulle avta för att man blir äldre?
Teaterapan i mig lever och jag hoppas den får många år till!
Puss i den kalla och blöta oktobernatten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar