Mamma

Mamma

Den 24 november förra året lämnade mamma oss efter några år med Alzheimers. Hennes tid på Ramundergården blev solig med nya kamrater och trevlig personal, framförallt killarna som fick hennes stora gunst och hon roade sig drottninglikt med dem. Skojade och fnissade, klappade ocjh kramade. Hon fick så mycket värme tillbaka, även om de nog ibland fick värja sig lite.

De sista 3 månaderna avtog livslusten och hon tystnade allt mer. Efter vår hemkomst från Lanzarote, en familjetripp med alla i familjen, barn, barnbarn och bonusarna, valde hon att sluta äta och sov mest. 4 veckor senare somnade hon fridfullt på kvällen efter att ha öppnat sina ögon och tittat på mig samtidigt som hon försökte säga nått. Jag är glad att vi fick en sista kontakt den dagen.

Idag förs hon till sin sista sovplats vid askringarna i Nya kyrkogården i Laxå. 

Detta är hennes livsbeskrivning jag skrev när hon flyttade in på Ramundergården: 

Levnadsberättelse för Elfriede (Lachauer) Knothe 310110

Mamma föddes som nr 2 i en syskonskara av 7 i Niederwinkling, Bayern, Tyskland.

Helmut, Herbert, tvillingarna Anneliese och Reser, Alfred och Luitpold Jr. Mamma Annie var hemmafru och pappa Luitpold Sr var polis i regionen runt Straubing i Niederbayern.

Mamma har beskrivit sin barndom som mycket bra och en rolig tid. Hon avgudade sin mamma hela livet. Som barn var hon blyg  och sprang och gömde sig långt upp i tonåren när det kom besök. När de skulle på semester delade pappan och mamman på sig och tog halva syskonskaran till släkten bla i Passau och andra orter. Vartannat år bytte de ort och barn.

Flera tyska traditioner som tex ”hänga upp en strumpa” natten mellan den 5-6 december St Nikolaus dagen, då strumpa fylls med godis , saker och frukt införde mamma med oss och vi har fört det vidare. Även leta ägg inne och ute vid påsk.

Vid krigets slut 24 maj 1945, som mamma för övrigt inte märkte så mycket av, sköts pappa Luitpold av misstag av utländsk arme när han försökte skydda människorna i byn Englmar genom att föra in dem i kyrkan och mamma Annie stod ensam med en barnaskara på 7. De fick flytta ut ur polishuset de bodde i och de äldsta barnen fick ta ett stort ansvar.

Som 21 åring träffade hon min pappa Georg då han var i begrepp att flytta till Laxå för att arbeta vid ESAB efter sin krigstjänstgöring och efterföljande fångenskap i bland annat Amerikansk fångläger, där han också jobbade som telegrafist (klättrade på elstolpar). De hade känt varandra i 3 månader. Pappa flyttade 1951 och mamma 1952. Jag föddes 1956 och min bror Berndt 1958. Mamma hade hemlängtan i 11 år. 1963 bodde vi 2,5 mån med mamma hos mormor då våra föräldrar skulle skiljas. Pappa kom och hämtade oss och gav mamma ett ultimatum o att följa med hem igen eller stanna. Kl 22 kom hon till tågstationen och vi reste hem. Jag tror att hon där gjorde ett aktivt val att acceptera sitt nya land och liv.

Hon började så småningom arbeta, bla med städning på Järnvägshotellet, gästvillan bakom ESAB-restaurangen mfl, där även vi barn fick vara med då ingen barnpassning fanns. Hon jobbade vid Danielssons tvätt vid Herrgårdshotellet och monterade persienner hos familjen Bindzulis, känd entreprenör i Laxå. 

Hon jobbade senare som butiksbiträde och lokalvårdare vid Konsum/Domus ända fram till sin pension. 

Vi bodde i en 2 rummare på Vällaregatan 6.

Mamma och pappa skilde sig 1968 och min bror Berndt flyttade med mamma medans jag bodde kvar med pappa.

Mamma valde att vara singel hela livet ut och var nöjd med det.

Hon har bott på Bodarnevägen, Vällaregatan, Lars Lindahlsväg, Casselgatan (övervåning på en villa)och i von Boijområdet, längsta tiden i ”höghuset”.

Hon har stickat och virkat en del, älskar att läsa om de kungliga, lösa korsord och hållit kontakten med sitt hemland genom de tyska TV kanelen hon har tittat på, ringt och pratat med sina syskon och flera syskonbarn.

När vi var barn sjöng hon alltid på olika sånger, tonsäker och med en fin röst.

Varje år han hon åkt till Skåne och tillbringat några veckor hos sin son Berndt. Med jämna mellanrum har hon rest till Tyskland och besökt sina syskon och gamla hemtrakter.

När hennes barnbarn Lina och Christoffer föddes blev hon en fantastisk mormor som aktiverade dem med bla att sy korsstygn, gå i skogen, måla och mkt annat. Hennes tyska paradrätt stek/köttrullader med tyska Semmelknödel har blivit älskad av de flesta av oss. Mamma har varit en mycket duktig kock.

Hon har varit mycket pedantisk som person, både med sig själv och hemmet. Minutiösa ordning, rent och snyggt i sin lägenhet som hon vårdade ömt. Hon har en förkärlek för inredningsdetaljer och prydnadssaker. Hennes hem var hennes borg. Nu känner hon inte igen sig längre, vågar inte gå ut då hon inte hittar hem igen.

Mamma har lätt till skratt och är skojfrisk, är mycket social och har på senare tid blivit mycket ödmjuk, Kommenterar gärna det hon ser. Mycket fysisk, tar gärna på folk och kan ge en kram och klapp på arm/kind. Hon har ändå genom åren haft väldigt få vänner.

Hennes yngre bror Alfred avled den 24 maj 2023, men vi har valt att inte berätta då hon inte längre vet vem han är när vi tittar på foton och bara blir förvirrad när vi parat om att hennes syskon är avlidna. Hon är den enda nu levande av all de 7 syskonen.

Juni 2023

Angelica

Dotter

Mamma somnade lugnt och stilla in på Ramundergården den 24 november kl 21.25.