Den inslagna vägen

Livet rinner ut och jag har förstått att det kan ta helt andra vägar än jag trott. Den fysiska sjukdomen och begränsningen har också gått mot den mentala som driver till vaneföreställning och fysiska mindre olyckor pga av en övertro på sig själv. Samtalen går i en dödspiral runt, runt, runt och blir mer arga för varje gång samtidigt som de blandas med förskräckt insikt som utlöser vemodet.

Hastigheten i spiralen ökar och jag vet att nu jag måste göra nått för den hjälpande hand som funnits där så länge.

Jag har inga ord, bara förtvivlan över den inslagna väg som detta tar!

Puss i den råkalla marskvällen!