Då anländer Britt-Marie som äger hästen som LinaPina tävlar på och som dessutom är hennes extraförälder, nått som även hennes man Torsten också var på sitt lite buttra men dolda varma sätt. Torsten dog hastigt hemma för några månader sedan. Jag beslutar mig direkt för att vara kvar och umgås med B-M en liten stund, och vi bubblar snart på som om vi aldrig gjort annat. Vi känner inte varandra på djupet men har alltid haft lätt att prata när tillfället getts.
Det känns så bra och så lätt att jag gärna sitter där i solen med henne och småpratar ..det blir 2 timmar som bara försvinner....och då glömmer jag allt det andra, allt det som kommer att kräva så mycket, en styrka som jag inte vet var jag ska hitta.
Men en styrka som jag måste uppbåda för att kunna gå vidare för att klara av det som väntar.
Puss i den ljuvlíga våren!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar