Under de senaste 7 månaderna har sonen och jag kamperat ihop och det har gått riktigt bra. Han lider nog mest av det då detta ju inte längre är hans hem, men jag är glad att jag bor i ett stort hus där han kunnat husera på nedervåningen och jag på den övre. Nu räknar vi dagarna till flytt.
Jag har fått fria händer med viss inredning och det är alltid lika roligt att han litar på min smak. Nu går han vidare och startar en ny fas i sitt liv och jag önskar honom lycka till av hela mitt hjärta!
Och jag sitter här med träningsvärk efter allt skuttande upp och ner på trappstegen!
Puss i den gråkalla decembernatten!


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar