Vilken sorg som än drabbar oss, kämpar vi på och vår upplevelse mäts mot nya. I detta fall bland de mest föraktfulla handlingar man kan tänka sig. En ensam man med allt sitt hat och sin fega maktfullkomlighet i form av vapen. Alla dessa människor vars liv han släckt och vars anhöriga han berövat en älskad familjemedlem eller vän. Skapat rädsla, misstro, hat, sorg och otrygghet. Och så alla dessa ungdomar m fl som ska leva med sina minnen.Det blir nästan för mycket att ta in. Och det är inte slut ännu. Hela gårdagen satt jag förstummad över hur någon kan ta sig friheten att avsluta andra människors liv, och sedan dessutom vilja ge en offentlig förklaring till varför. Vad kan det finnas för förklaring som vi skulle kunna acceptera?
Satt länge i mörkret på altanen med värmeljus, fotogenlampan tänd och var ett med naturen. Lyssnande på alla ljud i natten, regnets smattrande och så tåget när det for förbi en bit bort.
Vad skönt det var att bara få fara ut till N idag, min vän i skogen! Plocka både hallon och vinbär. Njuta av det naturen kan ge, skoja om "hushållandet" som jag helt plötsligt åter gett mig in in och njuter av.
Veta att v är så många som lever, nu och framåt! Med en massa erfarenhet i bagaget att ta fram! Har sagt det förut och säger det igen...lev nu, ta vara på de små tingen! Ta hand om varandra!
Puss i nuet och tron på kärlek!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar