Skrivtorka eller snarare tidsbrist till den avkoppling som skrivandet ändå ger! Saknar mitt "gift" och har under ett par dagar startat upp några bloggrader som efter granskning bara framstått som gnäll, negativt analyserande och självömkan. Inget givande för någon att läsa, allra minst för mig själv att skriva om.
Har jobbat mycket och haft en enorm samhörighet med flera av kollegorna i företaget då vi alla är "fullsketna", men drar åt samma håll och hjälps åt. Ett tag sedan jag kände den lusten till arbetet, men teamkänsla är medicinen. Att få tillhöra, veta målet, ha mandat att driva och skapa resultat tillsammans känns härligt! Jag inser att detta är mitt "delirium" som jag fungerar bäst i!
Ett tempo som är lite i överkant får mig på tå, triggar mig positivt och ger glädjen av att vara behövd, fylla en funktion och utan ord ändå veta, känna att det man gör är viktigt och har betydelse.
Att slösa med tackmail med kopior till hela världen har blivit en sjuka , som gör det svårt att veta när man verkligen gör något bra. Som pojken och vargen! Inflation i tackmail!
Är man trygg, har tydlig kommunikation och lyhördhet, vet vad som krävs och har stöttning, så vet man när man gör något bra!
Lyhördhet och handling kommer från en känslan av att vilja glädja, engagemang, stötta, hjälpa andra och får sitt gensvar i kroppspråk, handling, återgäldande som naturligt kommer tillbaka, tack i rätt sammanhang.
Finns inga tackmail i världen som slår det!
Fasade för hemfärden sent idag då jag visste vad som väntade! En lång garageuppfart, platsen för brevbärarn, och ingången att skotta! Lite tung blötsnö! Huga!
En glädjande upptäckt att sonen som förstått min arbetsbelastning, "gett mig en totalskottning", helt oväntat !
Det är kärlek och värt så mycket! Glad, nästan gråtfärdig inser jag att han ville glädja mig.
Och det gjorde han mer än han förstår!
Det är en bekräftelse på den tid vi "gnuggats" tillsammans!
Puss i februarinatten med nysnö och nyskottat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar