Tron på livet

Lite ensamt! Men viljan kan fördriva känslan genom att man aktiverar sig.

Lovade mamma en av våra årliga shoppingresor till Marieberg och Ikea denna månad.
Och den blev av idag.
Bland allt julpynt återkom dock saknaden och förra årets händelser vi den här tiden och tankar runt juletider. Far lite hit och dit i känslopaketet, men för det mesta lyckas jag placera dem där de hör hemma.

Har en "nyåterupptagengammalvänskap" som också är beroende av sinnesstämningar och den gör inte livet lättare genom att vara lite instabil.

Jag vill bara vara, bara våga, bara göra, bara spontant besluta...nu...inte tänka efter hela tiden och vara rädd. Kasta mig ut i det okända!
Jag vill inte betrakta mig själv som "bränd av " utan besluta utifrån erfarenheten jag fått att det här vill jag, det här vill jag inte och sedan prova livet igen.

Jag kan inte ge upp min tro på att människor är goda, och de finns därute. Jag har bara inte mött dem alla ännu!

PS! Min mail skickar meddelande som jag inte styr över så ha överseende. Jobbar på att åtgärda mitt virusskydd!

Puss i den blåsiga natten!