Tid

Torrhosta och en förkylning i kroppen som inte vill bryta ut ordentligt, utan bara gör mig trött och hängig. Vacker höstdag där jag ser löven singla ned i högar som vispar runt och breder ut sig för att jag ska ha riktigt mycket att kratta ihop imorgon. Grannarna klarar sig från årets skörd!

Tiden är mitt redskap och medan den rusar iväg går livet vidare,
jag följer bara med och så helt plötsligt händer det man minst räknar med!

Jag vill resa bort, en vecka till värme och miljöombyte, sol och kultur.....paraplydrinkar. Eller en upptäcktsfärd på hemmaplan, andra delar i Sverige, natur och promenader, ny geografi, nytt att uppleva mitt i livet! Sätta mig i bilen och köra ditt näsan pekar! Vara ledig från vardagen en stund.
Möta nya människor, våga ge sig hän, utsätta sig för risker för att det är värt det. Utmana sig själv och livet igen, lägga rädslorna åtsidan bearbetade och accepterade. Det blir som det ska.

Mitt hjärtas fågel kommer att flyga igen!

Puss i hösteftermiddagen, imorgon väntar alla löven!