Jag är ingen ensamvarg

Jag är egentligen ingen ensamvarg! Även om jag tycker om att vara ensam, rå mig själv, inte prata med någon utan bara gå i tystnaden.
Tystnaden kan dock bli väldigt lång när man helt plötsligt "hör" den.
Som nu när jag suttit ensam här på kontoret i 2 veckor utan att prata med nästan en enda själ de sista dagarna. Har börjat lyssna efter och letar livstecken.

Min mamma brukar tycka att det är tyst och mörkt i mitt hus, utan musik, radio eller annat på. Och så går jag rätt ofta omkring i mörkret med. Är ju så närsynt, så när jag tar av linserna ser jag inte så mycket och det underlättar att hitta överallt utan dem.

Mitt svar är att jag umgås med så mycket människor, ljud och beteende hela dagarna så den tystnad och ensamhet jag ibland kan välja här hemma är en lisa för själen och hjärnan.

I 2 veckor har jag även funnits i den tystnaden på arbetet, och den första veckan var det perfekt då jag behövde fokusera på siffror i mängder, som inte är min styrka!

En av de sista dagarna i denna vecka for jag 2 m upp i luften då min lilla dörrskylt släppte från dörren, och den lilla tvättlappen seglade ner och såg ut som en lite mus i ögonvrån!
Jag har tappat koncentrationen och behöver helt klart sällskap för att återfå mitt fokus på det som är viktigt.
Låter konstigt kanske, men jag jobbar som bäst med liv och rörelse i min omgivning.
Så jag ser framemot måndagen!

Dr K har fullt upp med sina projekt så jag får sköta mig själv även på helgerna en tid, och det finns att göra. Umgås med mina vänner till helgen, till badet och njuta av augustivärmen som sägs komma tillbaka, få lite skräp kört till sopstationen och mer renovering som jag återkommer till.

Puss en fredag i augusti!