Intuition är något som jag faktiskt tror på! När klockorna ringer men signalerna inte riktigt vill nå förnuftet, utan hamnar i magen om att något är fel. Det har blivit något jag känner igen allt som oftast! Vad kommer det sig då att jag så gärna vill tro?
Kände redan i fredags och i morse när det blev dags för hemfärd efter en limegrön helg med renovering i Dr Ks kök, att något var på tok! I eftermiddags kom den signal jag anat och väntat på. Kopplade bort den över helgen.
Ledsen, besviken, gråtfärdig....när ska det äntligen vara över?
Jag måste sluta curla!
Önskar jag hade den varma famnen att krypa in i....och bara vara liten i nu, precis nu.
I morgon är en annan dag.
Puss i vårvinternatten!
Kram på dig! Tröstetankar till dig!
SvaraRaderaTack min vän!
SvaraRadera