Ruta ett och jultradtioner

Ruta ett!
Tillbaka på ruta ett! 7 månader till ingen nytta. Har anat detta och ibland blir jag så frustrerad över min intuition när den slår in. Inte förvånad och kanske lite lättad dock, läget var inte det bästa från start och konjunkturen bidrog med de typiska problemen. Denna gång tänker jag dock inte bida min tid!

Men det får vänta till efter jul- och nyårsledigheterna, för nu ska jag bara vara och ha det varmt och gott! Och tänk om det blir en vit jul!?!

Jultraditioner
Våra jultraditioner börjar egentligen redan natten mellan den 5 och 6 december med att jag som barn och sedan mina egna barn hängde upp en julstrumpa som sedan vår tyska tomte Sankt Nikolaus fyllde med frukt, godis och gärna en liten pryttel man kunde leka med. Strumpan tenderade att växa med åren och för mina barn blev det mot slutet en halvmeter Laxå IF strumpa som å andra sidan stelnat i resåren så att det blev trångt att pilla ner grejerna. Åldern verkar inte heller ha haft någon begränsning , det pågick långt upp i övre tonåren. Men i år när båda flyttat hemifrån har ingen propsat på det. Jag hoppas de återupplever detta med de eventuella egna barnen så småningom, annars får jag väl rycka in. En tradition att vara rädd om.

Kvällen före julafton är den bästa egentligen, då vi klär granen (numera för det mesta jag) , tjuvsmakar på den egna sillen och skinkan på en knäckemacka, med god julost och lite varm glögg. Lite lullig, trött men med lite julstämning i antågande brukar vi sedan dela ut en liten julklapp som en liten försmak på det som ska komma innan flackandet börjar för barnen, ätandet och till slut lugnet infinner sig för dem hemma hos mig igen senare på julaftons eftermiddag.
Men det är en annan historia jag ska berätta om några dagar.

Puss i natten och det vita ljuset!