Neej...någon dalahäst blev det inte...för de jag tyckte var snygga var svindyra! Men...det blev en fin upplevelse istället!
Vi startade i arla morgontimma (i alla fall denna semester) och for iväg från Kga med kosan styrd norröver mot Falun. Checkade in några timmar senare och sedan tillbringade vi eftermiddagen i Sundborn, en idyll förutom alla de turister som vi delade området med.
Att vandra i Carl och Karins hus blev en inspirationsresa inte bara av designen och det vackra hemmet, utan egentligen också av det sätt de valde att leva. Många konstnärssjälar träffades här, under lång tid, fick mat och husrum i deras gästvänliga hem och de "lador" som finns på gården. Deras "futuristiska" sätta att uppfostra sina barn, de fanns alltid med och var delaktiga, i dialog, lärdomen som frodades i läsrummet med lexikonen ständigt tillhands.
Deras tidiga anamande av matkultur i slutet på 1800-talet...här åts redan då pasta och pizza! Alla kluriga lösningar som finns i det egendesignade huset som från början bara var en liten stuga de ärvt.
En mycket enkel människas resa från arbetarklass till kulturelit. Samspelet mellan Carl och Karin i design och målningar, hennes mod att vara den kvinna hon ville vara är beundrasvärd i det tidevarvet...även nu. Hon skapade den svenska inredningsstilen. Och klädmodet!
På vägen till Mora pausade vi i Rättvik och den riviera vid Siljan, som visade sig vara guldfärgad sandstrand med fjäll i fjärran och en 628 meter lång brygga som går ut till den lilla runda lund av björkar där kallbadhuset tidigare stod. En glass vid konditoriet med allt det gottaste man kan tänka sig, och sedan var vi på väg igen. Mot Mora!
Anders Zorn var flitig gäst i det Larssonska hemmet, likväl som Carl och Karin i hans. Anders fru Emma lärde Karin den speciella tekniken för lampspetsar som vi även i våra dagar kan se på t ex en skomakarlampa. De går igen i de båda husen och gav oss den naturliga kopplingen när vi även besökte Zorngården i Mora.
16 rum rymdes på flera hundra kvadratmeter, varav ett antal gästrum som gästen själv fick välja och som därefter för alltid var det rum som blev hans/hennes vid besöket. Inreddda i olika designer, nordiskt ljus, kungligt eller spanskt mörkt i maghogny.
Zorn var en "oäkting", men hans far (tysk) erkände honom efter påtryckningar vilket också senare gav honom ett arv i form av 5000 skr och hans namn. Det gav honom möjliget att rita och bygga till den stugan han ärvt efter sin morfar. Efter många år i Spanien, vilka gjorde honom till miljonär, blev stugan äntligen det palats det är idag.
Det blev hans borg, men ateljen var mer eller mindre en fäbod på gården som försågs med takfönster. Emma och Anders fick aldrig några barn men hade istället upptill 22 hundar samtidigt (ryktena går om barn på byn men inget har kunnat bevisats). De valde att låta gården tillfalla staten när de dog med en otroligt dyrbar skatt i huset i form av konst, målningar, gobelänger, statyetter, hantverk, porslin etc och idag kan man bla se en grekisk byst från år 0 = 2009 år gammal!
Men det mest häpnadsväckande är kanske framförallt de båda specialdesignade husen, och människorna som levde där.
Nu när jag vet så mycket mer om dem....
Ett sommarminne att ta med sig in i höstens mörker med värmeljus och soffkurande!
Att leva på!
Vilken sammanfattning! Kunde inte ha gjort den bättre själv :-). Men du glömde shoppingen - åh dessa skor! och vår nyfikenhet på du vet vad innan kl. blev 21.15! Kram reskompis/E
SvaraRadera