Min pappa.......

är en av de mest inspirerande människor jag känner och beundrar. Han har såklart fel och brister som alla andra, men han är en förebild för mig på många områden. En av de viktigaste delarna är hans attityd till förändring och nyheter.
Som 75- åring fick han bilder av mig tagna i hans hemstad i Polen som jag hittat på internet, en vecka senare skaffade han sig en dator. Han tog datakörkort och sedan var det full fart! Hans nyfikenhet på livet och vad det har i beredskap hoppas jag att jag ärvt även om det inte alltid blir positivt så ser han ljuset i tunneln, vilket jag också vill se.

För en liten tid sedan fick han en stroke som förlamade honom till hälften och hamnade på sjukhus. Han bestämde sig raskt för att han skulle hem till varje pris och där är han nu, tillbaka hos MB, sin livskamrat sedan många år, om än med sin rullator som han tycker gör hans liv bättre.

Det finns de som inte har sin pappa i livet men det har jag....och jag känner mig priviligierad för det. Han blir 83 i sommar.

Min pappas väg i livet har inte varit lätt, världskrig, fångenskap, utvandring, bilda familj i ett nytt land, skilsmässa och sedan hitta en ny livskamrat och en lång t i ett främmande land, alltid lite rotlös.

Nu när jag delvis sett (från min Polenresa) det han varit med om så kan jag kanske känna (inte förstå) vad denna generationen varit med om under kriget.

Min pappa är en av de viktigaste personerna i mitt liv och jag är glad över att just han är "min" pappa!
Min pappa har alltid sagt sedan jag var barn att man inte ska skiljas utan att ge varandra en puss, för man vet aldrig om man ses igen!
Min pappa har också lärt mig en av de viktigaste värderingarna för mig, som också mina barn fått lära sig...."Man ska aldrig betala med samma mynt" (aldrig hämnas), vilket jag lever efter samt att " Våga vara modig" (civilkurage o att vara ärlig)!

Så..... puss på dig pappa!

Lite nostalgi! Mauro Scocco - kanske där jag är........
http://www.youtube.com/watch?v=fmD227t8Fh4