Varit rätt speedad de senaste månaderna pga av situationen med pappa, MB och jobbet. Man slits mellan ansvaren och när de väl lättar kommer allt ikapp och jag inser att jag bara är människa som försöker räcka till på så många sätt. Att säga nej är svårt....en rättighet men svårt.
Idag har jag för första gången på länge varit på körövning. Ingen gnista som tänds som förut och jag känner mig förlamad. Det är många roliga händelser som kommer framöver men lusten finns inte riktigt.
Det enda jag verkligen längtar efter är den veckan jag om min familj med T, barn och barnbarn som vi ska tillbringa på Mallorca om 2 veckor! Rå om varandra, ha tid och umgås! Jag hoppas på att ladda batterierna och komma igen, att lusten återvänder till både jobb och intressen.
Allt har sin tid och jag vet ju att man måste tas sig igenom det och bearbeta för att lusten ska återvända!
Idag har jag ändå glatt mig så åt en av kollegornas positiva besked som lika gärna skulle kunna ha varit ett tragiskt sådant! Så glad för hennes skull!
Detta är att leva här och nu i livets berg- och dalgång!
Puss i den vanliga världen en regnig dag i maj!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar