Ännu en natt då sömnen inte vill smyga sig på och jag är klarvaken.
Så många intryck av det nya jag aldrig varit i närheten av dröjer kvar och det är svårt art skingra tankarna. MB har levern full av metastaser, det gör ont och de har redan satt in morfin. Jag hoppas vi kan få dem tillsammans den tiden som finns på boendet. Mina tankar går till de gamla som inte har någon anhörig som kan driva deras fråga, vårdplaneringen, samtalen med myndigheter och allt som måste ordnas.
Jag är glad att jag kan finnas med stöd av T för dem nu när båda finns på två olika ställen utan varandra, sjuka, trötta och ibland helt överkörda av yngre byråkrater som bara följer sina instruktioner, förordningar utan att egentligen lyssna till dem då de försöker säga sitt.
Målet är nu att de ska få bo tillsammans om än inte i samma rum men i samma hus.
Det är inte lätt att bli gammal, inte ens i Sverige!
Puss i vårens första sprittande dagar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar