Ditt ordförråd börjar tryta, du minns inte riktigt, vill förklara men använder inte de rätta orden. De kommer i fel ordning och ibland fel ord för det du menar. Du söker i minnet men blir arg på dig själv då det inte kommer ut som du vill. Tar omtag om och om igen. Men någonstans i vårt samtal fyller vi i det du saknar tillsammans och jag förstår vad du menar efter en stund.
Min lilla pappa, så tunn idag, så trött och förvirrad. Idag såg du knappt att det var jag då din syn snabbt försämras och begränsar din tillvaro. Ingen dator eller TV kan längre ge dig en glimt från den övriga världen och du tvingas lyssna på det som rör sig utanför ditt liv i hemmet. Med den försvinner din gnista och du vissnar från den starka nyfikna personligheten du varit.
 |
Pappa 60 år som jag är nu |
Men ändå glimtar du till och vi skämtar om alla medicinerna du tar med hjälp av MB, fantastiska lilla människan. Ännu en grogg! Kämpar glöden vaknar hos dig i vårt samtal. Jag inser att jag måste finnas där för dig nu som du funnits för mig. För er båda.
Du kallar mig Hertzie (Hjärtat) som du gjorde när jag var barn, det kommer tillbaka nu.....och jag bara älskar dig som jag alltid har gjort. Min första kärlek!
Puss i den svarta novembernatten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar