Inför resan har jag pratat mycket med pappa för att få veta namn, årtal , platser och gator där han levt sin tidiga barndom upp till 13 år då de var tvunga att fly som tyskar i Polen då ll:a världskriget började. Jag vet att de flydde från staden till farmorsmor på landet och att polackerna brände deras hus i stan. Farmorsfar dog redan före kriget runt 1935 men hann bygga det gula huset på landet till sin hustru., där det fanns en lägenhet över kostallarna och en storkastanj framför huset. Kastanjer finns för övrigt överallt och blommar helt fantastiskt med sina stora blekrosa klasar.
Där levde också farfarsfar Paul Knothe född 1863 med farfarsmor Amalie. Slakteriet som fanns i släktens ägo kände vi till, men det finns/fanns så många slakterier, så tyvärr hann vi inte leta efter det.

Vi promenerade på gatorna där pappa bott, den evangeliska kyrkan där han döpts och stationshuset som han åkt ifrån till skolan i Warsawa innan kriget satte stopp. Genom parken vid Dittrich familjens hus och förbi de stora fabrikerna där man vävde linnetyger. Dagisbyggnaderna som redan fanns på min pappas tid användes även nu som "Kindergarten".

Zyrardow är känt för sin internationella befolkning långt före kriget pga just de fabrikerna då arbete fanns för den som ville arbeta hårt.
Det stora tegelhuset "Resursa" var samlingsplats för de tyska invånarna, med dans och mat till ett överkomligt pris där jag förstått att min farfar och farmor tillbringat en hel del kvällar, svängande sina lurviga.

Vi spenderade en hel dag där och sedan resten av vår tid i Warsawa, en mycket positiv upplevelse av en modern stad samtidigt som den sönderbombade staden återfått alla sina vackra gamla hus, torg, kyrkor och slott under 50-60-talet då man återuppbyggde den som den varit innan ll världskriget. Det är svårt att förstår hur mycket slit den uppbyggnaden måste ha kostat. Minnesmonument över Gettot, Chopin och andra betydelsefulla människor finns att skåda i en stad där allt ligger inom gångavstånd och tätt intill varandra. Vill man inte gå så finns både tunnelbana, buss och taxi till en billig peng. Vi bodde så centralt som man kan i vackra Hotel Polonia som otroligt nog klarat världskriget.
Ett besök uppe i Kulturcentrumets torn (en gåva från Stalin efter kriget som polackerna själva fick bygga) gav oss en storslagen vy över staden i alla väderstreck, förevigade via kameran.

Puss i den ruggiga majkvällen!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar