De senaste veckorna har jag jobbat ikapp mina relationer med mina gamla vänner ur olika livssituationer. Mitt eget liv har tagit en överraskande lycklig vändning och också fyllts av många nya människor att lära känna.Tiden har sprungit sin väg och här måste jag göra halt för att inte förlora dem som funnits där för mig så länge.
Där finns mina "Goa gamla vänner" som kommit mig nära under lång tid i yrkeslivet och som stöttat på så många sätt. Vi håller ihop trots att vårt gemensamma yrkesliv splittrats för vinden i olika omgångar av både lycka och sorg.
Vännerna som finns där av och till, som jag reser och upplever livet med. Skratt och gråt. Ätit fredagsmiddagar och "bara varit" jag med.
Arbetskamrater jag mist för en kort tid sedan då jag blev ensam kvar på min post.
Nya vänner som vi reser tillsammans med, utforskar varandra och pratar om det som binder oss samman från förr då vi igenkännande bara hälsade på varandra.
Och så utöver allt detta finns där min allra bästa vän, min älskade, min förtrogne, min livskamrat. Någon jag inte var beredd på att möta varken nu eller senare, även om jag hoppades.
Vissa kommer och andra går. Livet lär mig att våga säga Adjö likväl som att välkomnande säga Kom in i mitt liv.
Ensam är inte stark även om man överlever!
Puss i den vackra höstseptember.
Gillar! Kram, kram
SvaraRadera