Det gåtfulla folket

Småfolk är det nyfiknaste, finurligaste och ärligaste som finns. Igår fick vi oss en resa i en liten dams fantasifulla värld där allt ifrågasattes med minst 5 varför. Hon upprepande allt som sades en gång för sig själv och förklarade med en sanslös självständighet vad hon ville och behövde. När det sjätte "varföret" kom var i alla fall jag helt mållös och det brukar inte hända så ofta. Hon uttalar R som det naturligaste i världen med en rullning med tungspetsen som säkert skulle få vilken svensklärare som helst att klappa händerna av förtjusning och ett givet MVG i betyg.

Vi spanade efter fisk vilket resulterade i att det skulle metas. När vi väl fick ut spöet och majsen bara åts upp av fisken fick spöägaren fiska själv. Vi satt på bryggan och småpratade, viskade för att inte skrämma dem. Nervöst tog jag ett stadigt tag i klänningen ifall det skulle bli ett oväntat skutt nerför stenarna. Vilken hönsmamma man är numera! Jag bjöds in att bada i den lilla rosa Kittypoolen på ca 80 cm i diameter och 2 dm vatten som svämmade över när jag knövlade ner mig bredvid den lilla prinsessan vilket förorsakade en del skratt.

När det gått några timmar av full fart vände hon sig om mitt i farten mot mig och så kom det tydligt ur den lilla söta munnen: - Du låter som en mormor!

Ja, vad säger man!? Det rör sig mycket i huvud och hjärtan hos det gåtfulla småfolket. Jag bara smälter.

Puss i den vackra natten med fullmånen glittrande i sjön!