Pyspunka

Har under några månader levt i en lyckobubbla som bara vuxit sig större. Igår stack någon hål i den och lite av den goa varma luften pös ut för en stund. Samtidigt gjorde det ingen större skada på min tillvaro i bubblan eller utanför den, men magkänslan vill inte ge med sig förrän allt är utrett.

Det är konstigt att saker och ting upprepar sig från min egen ungdomstid, men idag kan jag ge förklaringen som jag själv inte fick när jag så väl behövde den. Jag är ändå glad att det kommer nu så att det går att reda ut innan det växer till något varaktigt. Hoppas att förståelsen och glädjen kommer att finnas där igen, så att vi alla kan gå vidare trygga i tilliten till varandra.

Gårdagens prövning la ändå inte sordin på en härlig dag med min älskade i Kilsbergen. En promenad i solen och vinterlandskapet med barn (o föräldrar) som galet susade nerför i pulkabacken. Lunchen som avslutning gav mersmak på många liknande utflykter i framtiden!

Hemfärden gick förbi slott och kojor jag aldrig sett tidigare och som kommer att rendera i ett återbesök i vår när ekarna i Trystorpsängar grönskar och vårblommorna slår ut.

Idag har vi startat vår väg genom förändringen, lagat pyspunkan och fyllt på med ny luft! Lite trevande men men på rätt väg.


Puss i den ljusnande januarimånaden!