För en timme sedan ringde dottern med värk i magen! Hon medicinerar mot sin hudsjukdom som återkommit efter några års uppehåll med förnyad kraft. Vi har fortfarande ingen aning om vad det egentligen är, bara att hon är en av ett fåtal personer i landet som har detta som behandlas med malariatabletter och kortison. En av biverkningarna är magkatarr!
Hennes önskan att bli av med utslagen gör att hon tar mer medicin än hon behöver och idag sa magen ifrån ordentligt. Jag mer eller mindre beordrade henne att komma hem, sova hemma, nära mig. Så att jag har koll.
Det är konstigt hur jag som förälder snabbt kliver in i den gamla rollen av omhändertagande. Stryker håret ur pannan, pussar på kinden, håller om och vaggar strykande längs med ryggen tills det ledsamma stillar sig. Lägger filtar om den lilla kroppen och puffar kuddar. Hämtar knäckebröd med vatten till och betjänar minsta vink. Samma oro som alltid funnits där när något inte står rätt till, gör mig vaksam och utanför mig själv när någon behöver min hjälp.
Min lilla HönaPöna...vrider och vänder i soffan, och jag önskar bara att det ska lugna ner sig så att vi båda kan andas ut.....sova lugnt i natt. Krya, krya!
Hon är "bara" 26!
Puss i den mörknande septembernatten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar