Till er som är min vardag

Hemma i trygga borgen efter en dag som vi alla kommer att minnas som D-Day! Sorg, bitterhet, ångest för framtiden, ilska, gråt blandat med glädje över att inte vara drabbad. Så motsägelsefull tillvaron är?! Är själv inte fridlyst men det finns de som har det mycket värre och mycket bättre.

Har det senaste halvåret funderat på hur jag vill spendera mina sista yrkesår, vilket inte hänt på alla 38 förut! De har passerat i en otrolig hastighet fylld av utmaningar som gjort att jag inte stannat upp och reflekterat. Jag har verkligen fått gjort det jag velat!

Det verkar ha varit så mycket enklare då, livet har bara flutit på. Inser att nästa generation kommer ha det mycket jobbigare ...förresten det har de nog redan nu, när man måste konkurrera, ha vassa armbågar och jaga titlar, gå över lik.....

Betyder detta att jag håller på att bli gammal? Eller är det bara en insikt om vad livet är värt och vilka val jag ska göra? "Jag vill tacka livet, som gett mig så mycket"!

En ros till er alla som betyder så mycket för mig i min vardag!

Puss i  den småvarma sommarkvällen....D-Day 2012-06-19!