Ångesten kramar hårt om hjärteroten. Livet ramlar på i rutiner och jag måste ändå hantera en ny ofattbar situation. Just nu är det vakum och jag väntar på upplösningen. En varm tanke går till den som idag fick bistå på ett sanslöst modigt sätt.
En ovanlig blomma i min värld, beundransvärd med ovanligt mod!
Kan man hoppas på att det är över när denna vecka når sitt slut?
Puss & kram en varm marsdag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar