När man mår som sämst är man sig själv god nog...i alla fall mitt i problemen. Som nu när jag i ett tidigt stadium bryter något som kanske kunde vara, eller kanske inte alls. Jag har ingen lust att ta reda på vilket. Det är inte stort men upptar min lediga tid...men det finns det som är större.
I det läget kommer dottern hem och berättar om en fd skolkamrat från gymnasiet i Hallsberg som för 11:e året i rad drabbas av olika behandlingar för den leukemi han haft sedan 2001.
Jag vill dela med mig av hans blogg och om ni orkar så läs den. Läs om hans sorg, smärta, galghumor och kärleksfulla mognad när han berättar om sin resa, rakt på. Detta händer nu och har pågått i 11 år.
leukemi.blog.se
Puss i eftertanke mitt i vintern!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar