Vaknade mitt i natten som så många andra gånger den senaste tiden. Somnade om och drömde att du plötsligt stod där i en lång korridor. Din hand sökte min, höll den kvar för att senare släppa taget i en turbulent situation som jag inte kommer ihåg så mycket av. Vi sprang tillsammans med en massa andra i korridoren, mot vad vet jag inte. Jag sträckte ut min hand igen samtidigt som du gjorde detsamma men vi krökte båda fingrarna för att sedan dra tillbaka hela handen intill kroppen. Vi stod på avstånd och såg på varandra. Du log...
När jag vaknade fanns du där i mina tankar, känslan jag haft för dig var verklig igen....för en stund.
Kanske är detta en slutgiltig signal på att du aldrig mer kommer att finnas där. Ett avsked för gott....
Puss i den disiga novemberkvällen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar