När brustna hjärtan läker

Läste om sorg av olika slag, både av intresse och av den enkla anledningen att jag själv tycks ha svårt att komma igenom situationer i mitt liv och komma ut på andra sidan, lägga det bakom mig och gå vidare.

"Sorg tycks vara en av vår mest försummade och missförstådda upplevelse, både av sörjande och av dess omgivning. Vår syn på sorg är att det handlar om brustna hjärtan, inte om trasiga hjärnor. Försök att läka hjärtat med hjälp av huvudet misslyckas eftersom huvudet är fel verktyg för uppgiften. De flesta av oss verkar ha blivit socialiserade till att försöka lösa våra problem med hjälp av vårt intellekt, vilket gör att oförlöst sorg blir till ett problem."

Anders Magnusson skriver om hur påtagligt det är i vår kultur att vi skaffar oss hus, hem, familj, partners, vänner, relationer utan att ha en susning om vad som väntar eller hur vi ska hantera det om vi mister något av detta.

Alla sörjer på sitt sätt, unikt, inte tidsbestämd.

Oförlöst sorg beror på något okommunicerat och det blir en viktig del i läkandet att kunna avsluta även om motparten inte finns där.

Du ska verbalt uttrycka dig till motparten
Du ska bli hörd av en levande människa
Du ska slutföra med ett avsked

Förlåtelse handlar egentligen bara om dig/mig, inte om hopp om en bättre gårdag utan om att acceptera det som skett och utfrån det få frid från den bitterhet eller smärta handligen orsakat. Jag har blivit illa behandlad men tänker inte låta den handlingen fortsätta skada mig. Att acceptera, försonas, läka och så småningom komma till ett nytt känslomässigt förhållningsätt.
Att återvinna energin och livslusten är mitt primära mål nu. Men också att göra det på mitt sätt i min takt och när jag har insikten, ta avsked.

Sorgen ligger inte i tårarna vi möter hos den som är i sorg utan i själva händelsen.

Så puss i den stundande marsnatten av hela mitt hjärta!