Skulle egentligen haft min lilla Längtan K (2 år) här i eftermiddags, men jobbade så vi beslutade oss för en lördagslunch med fiskgryta och annat gott. Kunde som vanligt inte låta blir att söka ett glädjeämne för min lilla favvis, så utöver huvtröjan jag redan köpt blev det mini-innebandyklubbor med boll ,så här ska det spelas på lördag.
Det får vara kvar här så att vi har att göra när han kommer. Sedan får det bli mer av att lära, träna, dela, uppleva.
Jag kommer att få skäll snart för när han ska komma så tänker jag nu ska vi har roligt, vår lilla lek "leta bakom kuddarna" och "låta pippin flyga" pratet och buset. Skämmer bort honom, men tror det är med mycket kärlek inte saker.
Jag och pensionärsdjävlarna tillsammans med lilla K, kan ni tänka er var det kommer att sluta? Har talat i telefonen med honom två kvällar i rad och han bubblar på; "åka tantons bil", tanton kom", tanton titta bil" då går han omkring i lägenheten och visar mig sina bilar via telefonen!!! Tanton är jag! Vem kan motstå detta?? Såld!
Kärlek i sitt rätta element är förutsättningslös, osjälvisk och den bara växer, vill ut. Vet jag nu.... eller har alltid vetat.
Jag vill bara ge och det generar bara mer att ge. Det finns ingen rädsla, ingen dålig självkänsla utan bara helt enkelt en enorm njutning i själen som varar. Även om jag avvaktar och låter honom ta stegen så kommer han emot mig, ser vårt samspel i hans blå ögon och hur glada vi är i varandra när vi ses och han från ett avvaktande tar steget fullt och möter mig.
Inga frågetecken!
Min lilla Längtan har okuperat en plats i mitt hjärta för gott!
Vad är det som komplicerar den vuxna kärleken så?
Puss i januarinatten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar