Vem vet vad lycka är?

Har idag hamnat i olika forum om lycka. Samtal med min goda vän, Skavlan, Miraklet på Anderna, och andra program jag sett hemifrån sjuksoffan som rör lycka: Funderar på vad det betyder för mig. Vad blir man lycklig av? Är det ett konstant tillstånd, få förunnat, eller?

Inser att i min värld är lycka små stunder av välbefinnande, stunder som när jag känner mig nöjd med livet, glad och sprallig över en situation som ger mig den känslan. Att veta att det finns någon där för mig ger mig lyckokänsla, och det kan vara olika människor som tillfredsställer olika behov som jag inte alltid vet att jag har.

Det finns dock en känsla som för mig står över allt detta och den blev tydlig för mig ikväll.
Det är när jag får ge någon annan en lyckokänsla, ge när det behövs eller inte behövs, bara för att jag svämmar över och så gärna vill ge för att se glädjen i ögonen för det lilla. Det kanske är en egotripp i sig?

Min "lilla längtan" var här idag och de ögonen speglar lycka direkt eller en annan känsla så snart den infnner sig. Han har ännu inte lärt sig att "dölja" sina känslor, styra eller behärska sig som det heter, utan kör på ren känsla för situationen och visar helt tydligt för vem som helst vad han känner. Att se de vackra blå stråla när han ropar på min son "Poppe kom" om och om igen, och se sonen stolt och lycklig böja sig ner över den lille, beskyddande och med så mycket kärlek. De är lyckliga just då och det är lycka för mig.

Jag lever här och nu och de stunder jag får och kan påverka av lycka är mina för gott.
De stunder av olycka jag får hoppas jag blir så korta att de så småningom försvinner som lånta fjädrar i vinden, men ger mig min kunskap om vad lycka är.

Puss i den stjärnklara novembernatten!