Var du än är

Människor kommer av olika anledningar in i ens liv. En del stannar, andra går vidare. Några lämnar ett minne som består för evigt, andra bleknar och en del bara passerar helt kort utan att lämna något beständigt efter sig.

I fredags ringde LG mig. Jag hade sett hans telefonnummer några ggr på min jobbmobil. Vi skulle samarbeta runt utbildning som vi gjort i så många år förut.

Jag ringde upp och slogs omgående av att han hade svårt att tala. Lite sluddrigt. Från sjukhusbädden berättade han att nu var det dåligt (han har varit sjuk men jobbat med mig under sjukdomstiden) och han ville introducera sin kollega för att täcka upp tills han var åter i arbete. Vi pratade länge om det och jag hörde hur trött han var, han försäkrade mig att han skulle klara det.

Sedan sa han: - Du ska veta vilken fantastisk människa du är. Du har alltid stöttat mig och vi har haft ett enormt fint samarbete. Han återkom till det flera gånger under samtalet. Det sög till i maggropen och det gick upp för mig att han sa adjö till mig. Jag grät när vi lagt på.

Idag ringde hans kollega N och utan att han hann säga så mycket förstod jag. Han berättade att LG lämnade oss alla natten mellan måndag-tisdag. Jag kunde inte tala på en bra stund men sedan började vi prata. Jag berättade om vårt samtal och N berättade om hur LG tagit hand om de sina och kollegor ända in i slutet.

Jag har aldrig träffat en sådan fantastiskt sammansatt person i hela mitt liv, med en ödmjuk lyhördhet. Han formligen älskade att arbeta med människor och deras livsresor. Och det gjorde han på ett unikt sätt.

LG kom för att stanna. Jag sänder mina tankar till hans familj.

Tack min vän och samarbetspartner! Du fattas mig och så många andra som fick förmånen att lära känna dig!

Var du än är