Livsgnista

Har en period av hantverkande, dock inte den snutt jag har kvar att tapetsera i den lilla hallen till utbyggets sovrum. Neej, varför bli färdig med renoveringen när man kan ta tag i ett nytt projekt?

Det får vänta då lusten har vänt sig mot stickning av en lös storpolo till vintern. Jag har inte stickat sedan 90-talet då man var A-mamma och slog världsrekord i att hinna med allt. Till och med vid toalettbesöken kunde jag inte slappna av utan gned handfatet rent och städade där jag kom åt, och då oftast med en liten knatte med mig i det lilla utrymmet som undrade vad man gjorde därinne.

Sedan fick jag för mig idag att måla min köpmansdisk i köket vit, då den fått vattenfläckar av blommorna som stått där. Så nu är det upp- och ner vända världen där i köket. Men snyggt blir det!

Vadan detta kan man undra? Kanske min livsgnista börjar återvända. En god vän mår dåligt av att leva i nuet som för honom innebär ensamhet. Jag önskar jag kunde hjälpa.
Ensamheten har varit påtaglig ett litet tag, men nu är det mer att vara själv igen. Och det är stor skillnad. Ensamhet är annars en hemsk känsla, som tack och lov inte hemsökt mig så ofta.

Vi är alla olika så jag väljer att göra mig tillgänglig för livet och om det ska vara så kan det bli ett liv som någon vill dela. Eller inte, och då är jag förhoppningsvis trygg i mig själv igen.

Jag lägger till " Glad igen" som jag fått av min vän och hoppas han kan se bortom den och bara njuta av musiken, låta texten och videon passera som historia och så småningom lyssna till mitt nästa bidrag.

I´m doing fine now!

Puss i förvinternatten!