Kyliga smekningar

Det blåser en iskall vind som gör de 2 minusgraderna kallare än de i verkligheten är. Snön yr in under vinterjackans huva, sliter i håret och sticker i ögonen. Smeker över kinden med sin isande kyla så kinderna blir röda.
Jag kisar och stretar på den lilla bit jag har in i huset. Lämnar mina saker innanför dörren och vänder tillbaka ut för att sopa trappan ren från snön som yr runt kvasten. Inser att det inte kommer att dröja innan det är dax igen. Sonen har skottat uppfarten och gången till trappan. Snön sveper ner vertikalt i vinden, vänder om och bildar högar som sanddynor.
Väl inomhus viner det i knuten och stuprören, smattrar lätt mot rutan när snön sveps upp och slår i och studsar vidare.

Jag är varm, trygg och säker härinne. Kryper upp i soffan med en varm pläd, en skål med het potatis/blomkålssoppa. Slår på TVn som bakgrund ooch tar upp min "dagbok" för att ge min dag idag ett liv för framtiden. Tänder ljus......och så kommer orden via tangenterna, lätt idag men ändå med en sorgsen tyngd.
Har funderat runt allt jag skrivit, hur jag vill bevara, läsa någon gång. Återuppleva i minnet.
När jag väl vågar....när de är bara minnen. Inte än...

Det finns så många iskalla smekningar, men min högsta önskan är en varm.
Puss i den isande vinden.

Kyliga smekningar