The way we were

Kvällens film, en nostalgitripp både musikaliskt och i en skådespelarsfär som sakta men säkert upphör att existera i dagens snabba actionfilmer, dokusåpor och ytlig kontakt med de känslor som de väcker.
En idealistisk värld med åsiktsfrihet, kärlek, olikheter som möts, humor och allvar accentuerad av Barbara Streisands nasala underbara oerhört musikaliska röst som varit en förebild för så många. Robert Redfords vackra yttre och skådespelartalang, regissören och den begåvade Brad Pitts mentor.
Dessutom lika snygg!'

Kommer ihåg när jag som barn sjöng mycket för mig själv (det gör jag nu med, plus att jag pratar för mig själv vad nu det tyder på?) och jag som ca 10 åring gick och "walade"(ylade) som Barbara (tyckte jag då) i vår 2:a och det plötsligt applåderade från vardagsrummet. En reparatör som skulle fixa våra element! Guud, så skämmigt det var!

1973 ...Vad säger man.....då var jag 17 år och på väg ut i livet, sökande, trevande, förvirrad över det stora därute. Men lika fascinerad. Världen öppnade sig. Gymnasiet. Hur många nya kontakter som helst. Benvita fisketröjor. Några år då jag inte tog livet så allvarligt, men känslor och rädslor var och är lika starka idag som då, men nu vet jag hur jag ska hantera dem.

Ska titta klart (TV4 film) även om det blir sent och jag bör vara på jobbet till kl 07!

Minnen

Puss i augustinatten!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar