Evighetsarbete

För första gången på mycket länge kändes det tomt och ensamt när jag blev själv i eftermiddag efter en förhållandesvis lugn helg med min Dr K. Vi har småjobbat lite med mitt vardagsrum och de småattiraljer som finns kvar att göra som måla lister och spika desamma på plats, riva ner tapeter i små små bitar, ett evighetsarbete.

Jag inser att det är vad ett förhållande bygger på. Ett insiktsfullt grundligt underarbete, med hänsyn till varandras lager av historisk tapet. Skrapar man och det går hål på ytan, spacklar man för att bygga upp något nytt och är lyhörd för vad de olika lagren har att säga och varför de kan ha skapats.
Finarbetet som snickerierna och finishen av piffning är bara de yttre attributen som inte säger så mycket om den grund man har att stå på. Hoppar man över grundarbetet rasar snart det yttre synliga. Ett evighetsarbete.

Ett steg i taget, en inspiritation...