Äventyr av olika dignitet

Jag tycker inte om avsked. När jag måste lämna går det bättre men att bli lämnad gör att jag sluter mig i flera timmar innan det sker, i väntan på at få det överstökat. 54 år gammal kan jag fortfarande inte förhålla min naturligt eller är det min självkänsla som spelar mig ett spratt?

Efter en helg med glädje och värme på så många sätt är det dags för hemfärd.

En utflykt till pittoreska lilla Vadstena vid Vättern med fönstershopping, lunch i Vätterskutan och en vandring utefter stranden, förbi det vackra slottet, blev helgens höjdpunkt i solen. Och såklart Monsieur K med sitt nya språkintresse för franskan som vi filat på med många skratt som resultat av tungvrickningarna (svårt även för skåningar).

Tankarna far och irrar i cirklar under hemresan för att avbrytas av radion P3 och ämnet fångar mitt intresse. Jurister som hittat ett sätt att genom fiktiva arvingar svindla svenska arvsfonden på förmögenheter där människor lämnar miljoner efter sig utan efterlevande. Lyssnar intensivt ända hem tills bilen framför mig bromsar lätt vid ingången till Ö Laxsjön och 8 siluetter avspeglas i motljuset på väg rakt över vägen.

En andmamma med 7 ungar spankulerar äventyrligt på led med siktet inställt på en liten pöl på andra sidan i skogen. Hon kommenderar disciplinerat truppen då bilar kommer från båda håll. Jag hinner tyvärr inte få upp kameran, men all trafik stannar och efter en liten anhalt för hon självklart sina ungar i säkerhet på andra sidan.

I morgon eftermiddag bär det av till Prag för andra gången. Vulkanen har pustat klart så nu är det förhoppningsvis fritt att breda ut vingarna och flyga till den kulturhistoriska staden.

Sängen väntar, stor och tom. Imorgon väntar nya äventyr.

Sovgott och puss i sommarnatten med lite nattmusik!