
Fick gå hem från jobbet vid 14 efter en förmiddag och ett möte där jag halvsov, svettades och frös om vartannat. Kommer ihåg när jag var barn och var förkyld ofta kombinerat med de andningssvårigheter jag hade redan då, men som ingen kopplade ihop med den astma som konstaterades på 90-talet.
Min mamma smörjde mig med nått fett som luktade härsket och la fetvadd som var uppvärmd på något sätt, inlindad i bomullstyg över bröstkorgen på mig för att lindra. Jag kommer ihåg mörkret på natten och hur ensam jag kände mig när jag kämpade med andningen. Vet att de inte förstod bättre och jag sa i regel ingenting heller.
På gymnastiken var löpningen på Midsommarberget det värsta jag visste för det pep i bröstet på mig och väste i lungorna efter någon kilometer. Ingen förstod då att det var astma, och min gymnastiklärare tyckte nog jag schååpade mig, trots att ansiktsfärgen blev mörkröd efter hand.
Nog om det!! Jag ääär aldrig sjuk!
Puss en gråmulen vårvinterdag!
Krya på dig snabbt! Kram/E
SvaraRaderaDetsamma säger jag! Krya på dig!
SvaraRaderaKram från Maggan
Puss på det onda! Dr. K
SvaraRaderaTack, hjärtat! Blir hemma idag med.
SvaraRaderaOch tack mina vänner!
SvaraRadera