Nybliven ägare till ett par långfärdsskridskor! Det innebär att man (jag) måste ut och åka också för dyra var de, men ser det som en rolig sen julklapp till mig själv. Har tänkt köpa i flera år men aldrig blivit av. Nu är de mina!
Ser mig själv sakta gliiida fram över någon av våra vackra sjöar. Naturligtvis är isen spegelblank, solen skiner småvarm i januari och jag har äggmackor och choklad i ryggan. Vi rastar och lapar sol för att så småningom bege oss hemåt över den sjungande isen med sina bristningar, klara genomskinlighet i djupet och en och annan vak. Men det är lång väg dit!
Får smyga ut på skolans isbana här bakom någon tidig morgon eller sen kväll för att öva, öva och öva. Lååånga är de och stå på huvudet kommer jag garanterat att göra, så knäskydd och hjälm kanske vore nått. En mjuk jacka över gumpen så man inte slår svanskotan i för hårt!
Ja, nån graciös svansjödans kommer det inte att bli. Min egentliga föreställning av min första färd är mer som en skrikande, vilt viftande balansakt där valmöjligheten står emellan att slå ikull på rumpan eller näsan! Ryckigt och darrigt, extremiteter åt alla håll som en bläckfisk, växelvis på mage och rygg, näsan rinnande och en ini h...vetes envis kärring under detta med mössan ner över ögonen.
Men roligt ska det bli!
Puss i den kalla och tysta vinternatten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar