Torsdag morgon 0730, trött...bilen i garaget...varm o skön att ta ut i vinterkylan. For iväg på rakan till jobbet, korsning efter korsning....helt plötsligt susar en cyklist förbi. Iklädd stor grå mössa, stor halsduk där bara ögonen sticker ut ovanför, en lång hårslinga flängandes efter den grå täckjackan och mjukisbyxorna fladdrande i farten. Upp med en vit stickad vante i luften till hälsning!
Va va det där!!!
Upptäcker att det är min LinaPinaHönaPöna i 5 minus grader på sin ärvda gamla Rex, ingen växel, smala blankslitna däck och en djävulusiskt hård sadel, som dessutom pekar neråt i fram. Jag har vid något tillfälle tvingats cykla på detta vidunder och jag säger bara det....
Om jag någonsin varit nära en "nära döden upplevelse" så var det då!
Det ska också tilläggas att hon cyklar 1,1 mil på "Djävulens redskap" varje morgon...kl 0700 och som ett extra liten uppmuntran kan det eventuellt bli en kvällstripp också !!!
Har människan ingen självbevarelsedrift??? Jag ligger fortfarande i sängvärmen vi den tiden.
Frånsäger mig allt ansvar....inget jag lärt henne! Jag förespråkar "Lev (njut) nu"!
Tror faktiskt hon är känd i lilla Laxå för sina cykelturer!
Full av beundran dock för min envisa målfokuserade dotter! Det är hennes sätt att få energi för att fixa resten dagen!
Själv avslutade jag min dag med vår traditionella (sedan 2005) glöggprovning med nya och fd arbetskamrater, kinamat, pepparkakor ost och en massa tokigheter. En kul avslutning inför julen! Blossa, blossa, blossa!
Vad säger man om det?
Puss i natten och tystnaden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar